Min profil
Min professionella profil har med tiden utvecklat sig till att få sju olika perspektiv: fysiken, pedagogiken, teknologin, Certec, miljön/klimatet, populärvetenskapen/folkbildningen och tiden/åldrandet. Alla pekar de var för sig åt sitt håll, men samtidigt har de innehållsligt stora överlappningar. Det märks inte minst inuti min senaste bok "Så fint att kunskap finns!" (november 2023).
1. Fysiken och jag
En av de vanligaste frågor jag mött utifrån ”fysiken och jag” är: ”Hur kunde en så’n som du bli fysiker?!” Visst hade slumpen till en början sitt finger med i spelet. Men i längden var det förstås annat som fällde avgörandet. Viktigast var att jag kände mig hemma inuti fysikens experimentella metoder och renodlade tankesätt. Och att jag där kunde få utveckla min strävan efter klarhet, mönsterigenkänning och sammanhang. Och också ständigt växelverka mellan å ena sidan tankar och teorier och å den andra exempel och tillämpningar.
Som ung doktorand höll jag mig förstås strikt till etablerade former och förväntningar, inte minst i min avhandling 1972: ”Strålningsövergångar inducerade av snabba neutroner i Pb, Bi, Fe, Ni och Cu”. Den var tveklöst en viktig milstolpe för mig då, men så här 50 år senare har den förstås främst ett kuriosavärde.
Min tydligaste hyllning till fysiken och dess ”varför?”-frågor finns i Nina Reistads och min bok ”Experimentell Fysik” från 1987. Vill du hellre följa resonemang kring fysikens i vardagen hittar du sådana i ”På tal om fysik” 2003.
2. Pedagogiken och jag
Jag har alltid dragits till pedagogiken utifrån dess möjligheter att bidra till både individuellt lärande och mellanmänsklig förståelse. Hur jag fick utlopp för detta inom universitetet framgår bland annat av essän ”Att vara universitetslärare”.
Marton-gruppen vid Göteborgs Universitet och inte minst Björn Andersson där öppnade mina ögon för begreppsbildningens centrala plats i allt lärande. Insikterna på det området hade en stor betydelse i hela min lärargärning.
Det var i vardagarna på universitetet som mina förmågor utmanades och berikades i samspelet med studenter och doktorander. Att inspirera och lyssna, att förmedla tankegångar, att mejsla fram och genomföra laborationer och experiment, att utforma och genomföra kurser, föreläsningar, seminarier, lektioner, grupparbeten och individuell handledning. Att med vetenskapshistorien som bas kunna peka framåt mot en ständigt pågående kunskapsutveckling. Att skriva läroböcker. Att provläsa examensarbeten och utkast till doktorandartiklar/avhandlingar. Att utforma tentamina, vara opponent, ingå i betygsnämnder, … Pedagogiken har faktiskt funnits med överallt.
Och det kändes hedrande att mot slutet av min långa tid inom teknisk fakultet vid Lunds Universitet bli hedersdoktor vid utbildningsvetenskapliga fakulteten på Göteborgs Universitet.
3. Teknologin och jag
På den stora frågan vad som är meningen med livet är ett av mina svar: ”att det alltid finns något man kan göra”. Jag ser alltså ”görandet” som något helt centralt, också existentiellt, och tycker om den roll jag fått enligt motiveringen till KTHs Stora Pris 1999: att jag hade ”gett tekniken ett mänskligt ansikte”. Samt att jag i min person ”förenar ett lugn som ofta förknippas med filosofer och tänkare, med den dynamik som annars mest ses hos framgångsrika företagare och industriledare.”
Själv tänker jag att detta troligen hänger samman med att jag egentligen var en humanist som råkade hamna inom naturvetenskap och dessutom på teknisk fakultet. Att där försöka förena mina skilda intressen var visserligen aldrig enkelt, men det hade å andra sidan en stor utväxling, för jag fick vara med om att bidra inte bara till tekniken utan också till människorna.
4. Certec och jag
Certec (”Centrum för Rehabiliteringsteknisk forskning) kom till 1986 som en centrumbildning på LTH och utvecklade sig efterhand till en avdelning inom Institutionen för Designvetenskaper. Jag var initiativtagare till Certec och också den som baxade det framåt dess första dryga 20 år. Jag blev dess första professor och handledde också de första 10 doktoranderna där fram till deras doktorsexamina. Läs gärna Certecs fantastiska historia så som den träder fram både i LTHs 50-årsjubileumsbok från år 2011, antologin ”Människonära design”, Studentlitteratur 2005 och Certecs egen 25-årsskrift ”Att så vidare”.
Under de dryga 20 åren på Certec handlade mycket om samspelet pedagogik – teknik i ambitionen att med tekniken som stöd backa upp människor med kognitiva svårigheter i olika sammanhang. Se t ex böckerna ”Teknik och förståndshandikapp”, ”Ge oss bara redskapen”, ”Vad vi lärt oss av Isaac” och ”Människonära design”.
Certec lever nu vidare i högönsklig välmåga, se www.certec.lth.se under ledning av Per-Olof Hedvall. Certec och PeO är numera ledande profiler både inom Sverige och internationellt på området Universell Utformning (Universal Design).
5. Miljön/klimatet och jag
År 1989-1990 var jag huvudsekreterare i Miljödelegationen Västra Skåne, en statlig offentlig utredning med huvudbetänkandet SOU 1990:93 ”Miljön i Västra Skåne – år 2000 i våra händer”. De åren ledde till ett fördjupat miljö- och klimatengagemang för min egen del, och detta har sedan inte släppt taget om mig.
Min senaste insats var en serie söndagsföreläsningar inom Helsingborgsutställningen H22: ”Långt borta men ändå nära – om 22 år”. En inte alltför djärv gissning är att jag inte kommer att kunna avhålla mig från att också i fortsättningen tänka och kommunicera kring den pågående klimatutvecklingen i dess mänskliga och samhälleliga sammanhang.
Som en utlöpa på det gamla miljödelegationsarbetet publicerade jag tillsammans med Per Wickenberg år 1994 en bok på Libers förlag: ”På goda grunder – inspirationsbok om miljö för lärare och andra framtidsarbetare”.
6. Populärvetenskapen/folkbildningen och jag
Redan som barn hade jag en okuvlig vilja, ja, nästan en drift i riktning mot att själv vilja ”förstå”. Det vill jag fortfarande. När jag väl själv ”förstått”, har jag oftast en skarp inre bild av företeelsen i fråga och hur den hänger samman med annat. Det är den bilden som sedan gör det lätt för mig att framställa och exemplifiera både det komplexa och det komplicerade på ett för de flesta begripligt sätt.
Den förmågan gav mig framgångar inom exempelvis TV-programmet ”Fråga Lund” på 1990-talet och ett antal radioprogram ”Sommar” och ”Vinter”. Det är också den som ligger bakom de flesta framgångarna med mina böcker, som exempelvis ”Tio tankar om tid” 1999 med dess 650 000 exemplar bara i Sverige och dess översättning till tjugo språk.
7. Tiden och åldrandet
Jag började fundera på tid redan i 4-årsåldern, och sedan dess har det bara fortsatt. Både vad gäller tiden i dess absoluta form, Kronos, inom fysiken och tekniken, och i dess upplevda form, Kairos, hos människor och deras verksamheter.
Det var inte förrän jag pensionerade mig år 2009 som jag började djupdyka i människors åldrande (och mitt eget). Den tid som byggs in i en människa påverkas av och yttrar sig i hopvävda biologiska, medicinska, kulturella, sociala och tekniska faktorer. Min egen generations åldrande är t ex oerhört privilegierat jämfört med tidigare generationers (”70 är det nya 50” som Ingmar Skoog på Göteborgs Universitet formulerar sig utifrån resultat inom H70-studien). Det är just därför som det varit och är så spännande att fundera över just åldrandet i vår tid. En kär mentor i detta och många andra sammanhang var Birgitta Odén, Lunds Universitets första kvinnliga professor. Se Birgitta Odéns film om Tiden och åldrandet.
Böcker och föreläsningar
Egentligen är jag talare snarare än författare. Viktigast är att författandet och föreläsandet kan stötta varandra. Böcker har den oskattbara fördelen att finnas kvar också när en föreläsning är över. Och jag har ett så direkt tilltal också i skrift att många menar sig kunna höra mig tala när de läser.
Vid det här laget har jag skrivit 20-30 böcker (utöver läroböcker) och ett otal essäer och krönikor. Jag är kort sagt en skrivande människa och skriver minst lika mycket för min egen del (för att bättre förstå hur jag själv tänker) som för att publicera mig.
Utmärkelser och priser
2021: Lars Salviuspriset: https://larssalviusforeningen.se/larssalviuspriset/
2018: Årets hedersporträtt i Svenska Statens porträttsamling (med över 5 000 porträtt från sen medeltid och framåt).
2016: Pris till Tage Danielssons minne
2013: Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademiens guldmedalj
2011: Årets senior
2007: STIMDI-priset
2003: Excellent Teaching Practice, LTHs pedagogiska akademi
2002: Hedersdoktor på Utbildningvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs Universitet
2001: Årets folkbildare (Tidningen Fönstret)
2001: ITQs utmärkelse
2000: Elin Wägnerpriset
2000: Årets ekonomikvinna
2000: Hedersledamot Boel-spexarna
1999: Bokstödet, pris från Centrum för personal och utveckling
1999: KTHs Stora Pris
1997: Konung Carl Gustafs medalj i 8:de storleken i serafimerordens band
1996: Miljöbibliotekets i Lund pris, "Kunskapens Frukt"
1996: Årets Yrkeskvinna
1993: Telias Stora talarpriset
1992: Rosénpriset (FRN)
1991: Årets folkbildare (Vetenskap och Folkbildning)
1990: Årets Iwan Bolin-föreläsare
Akademiska examina/motsvarande
Jubeldoktor Lunds Universitet, 2022
Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademiens guldmedalj, 2013
Hedersdoktor vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten Göteborgs universitet, 2002
KTHs Stora Pris, 1999
Lunds Universitets Pedagogiska Pris 1988
Fil dr i fysik, Lund, 1972
Lärarutbildning 1968-69, Lärarhögskolan i Malmö
Fil mag, Lund, 1963
Arbetslivserfarenheter
Arbetsgivare |
Intervall |
|
|
Professor emerita |
Eget företag |
2009 – … |
|
Biträdande professor på CERTEC |
Lunds Universitet |
1997 – 1999 |
|
Expert i Läroplanskommittén |
Utbildningsdepartementet |
1991 |
|
Huvudsekreterare Miljödelegationen Västra Skåne |
Miljödepartementet |
1989 – 1990 |
|
Universitetslektor på CERTEC |
Lunds Universitet |
1993 – 1997 |
|
Initiativtagare till CERTEC på LTH |
Lunds Universitet |
1987 |
|
Olika anställningsformer på fysikinstitutionen, varav 10 år som universitetslektor i fysik. |
Lunds Universitet |
1963 – 1993 |
Personligt
Jag är född i Helsingborg 1942 men har aldrig bott där utan är uppvuxen i Halland (Nissaström och Johansfors). Tog studenten vid Halmstads Högre Allmänna Läroverk 1960. Då flyttade jag till Lund och långt senare ut i skogen vid utkanten av Dalby.
Min nära familj växte fram ur ett nästan 40-årigt äktenskap. Tre barn, fem barnbarn och två barnbarnsbarn.