När man har frågeställningen klar och börjar experimentera gäller det att vara
systematisk, att hålla så många faktorer som möjligt under kontroll och att försöka
variera en storhet i taget. Observationerna skall registreras, och man skall försöka
hitta samband. Ännu bättre blir det, om man kan anknyta till eller skapa en teori.
Frågeställningen i vårt exempel blir bl a "Hur lång är koktiden för
flundrafiléer, som är en halv centimeter tjocka?" Frågeställare är Haquin
Carlheim Gyllensköld, och frågorna och svaren finns redo- visade i boken "Att koka
fisk". Den är inte en receptsamling utan en verklig kokbok, som lika gärna kunde
användas som lärobok i experimentell metodik.
Vanliga kokböcker är receptsamlingar med "få, summariska, oklara och
mångtydiga anvisningar", säger Haquin Gyllensköld i inledningen till "Att
koka fisk". Själv går han till verket med en föredömlig systematik. Man lotsas
genom virrvarret av parametrar, som brukar variera huller om buller: fiskens yttemperatur
före tillagning, fiskens form och storlek, mängden vatten, vattentemperaturen (och dess
eventuella förändring under tillagningen), önskvärd sluttemperatur inuti fisken (dvs
vad som är gott att äta), hur länge fisken brukar få ligga på fat innan man äter
den, etc.
Med hjälp av inledande försök visar författaren vad som är kritiskt, t ex skillnad
i temperatur i olika delar av fisken. Stringent förs man sedan förbi blindskären. De
olika parametrarna undersöks systematiskt, orden (t ex sjudning) definieras,
mätresultaten presenteras och struktureras. Riktigt perfekta blir dock inte experimenten
- den ena gäddan är ju inte den andra lik. Det är därför svårt att reproducera
experimenten. Författaren (till professionen f d arkitekt på KF) gör därför i
stället ett material med fiskköttets egenskaper. Detta formar han till perfekta
cylindrar, plattor etc. Därigenom går försöken att reproducera; han kan t ex göra
två likadana gäddattrapper.
Ur kokexperimenten härleds formler. Dessa jämförs med teorin enligt allmänna
värmeledningsekvationen. Slutligen sitter längst bak i boken ett skjutmått med vars
hjälp man kan mäta fiskens tjocklek. Skjutmåttet är graderat i koktid. Så arbetar en
sann experimentalist.
Låt oss också titta på motsatsen. August Strindberg, stor författare, var en
lidelsefullt intresserad men dålig experimentalist. Han visste vad han ville skulle
inträffa.
"Som metallurgien lärt mig, att bly avdrivet i en degel, fodrad med benaska, alltid avgivit en smula silver och att detta silver lika oföränderligen innehållit en helt ringa mängd guld, drog jag den slutsats att kalciumfosfat såsom förnämsta beståndsdelen i benaska borde utgöra den väsentliga faktorn vid gulds framställande ur bly.
Det visade sig verkligen ock, att bly smält på en bädd av kalkfosfat alltid färgades guldgult på underytan. Makternas ogunst avbröt experimentens fullbordande. "
Ur "Inferno" av August Strindberg
(vår kursivering)
 |
 |
 |
Hemsida | Sök på servern | E-post till Webmistress | Personal och adresser