Att tilldela något ett namn - det är en del av skapandet av detta något. På samma gång är benämnandet ett sätt att bemästra, ett sätt att skapa trygghet:
- Hur ska man kunna leva i en värld - behärska en värld, som innehåller ofattbara krafter? Hur ska man kunna besegra fasan - hur ska man kunna möta trollen?
- Sätt namn på trollen, så spricker de! Benämn allt, benämn hela världen!
Naturvetenskap som ett skapande av vetande om naturen är och har alltid varit beroende av sin språkutveckling. Det naturvetenskapliga språket innefattar ord, som är exakta genom att de betecknar väldefinierade begrepp. Sambanden mellan begreppen är likaledes väldefinierade och kan ofta uttryckas matematiskt.
Språken, orden, begreppen och sambanden har inte alltid funnits. Inte ens idag finns alla de begrepp, som vi skulle behöva för att tolka experiment. Utveckling pågår.
I en kunskapsutveckling kan det börja som ett dis, en vag aning som bygger på
erfarenhet, ett dis som långsamt förtätas. Man färdas kors och tvärs över
problemområdet tills man blir bekant med alla stigar och avkrokar. Tankarna hamnar i det
undermedvetna, stiger åter till ytan och i stunder av klarsyn övergår de i en
välformulerad struktur. Kanske hamnar man i ett blindspår. Då visar naturvetenskapen
sin styrka - den är beredd att överge en ståndpunkt som visar sig vara felaktig. Nya
begrepp och samband formuleras ständigt. Det kan återigen börja som ett dis, en vag
aning... Slutligen kan ett begrepp vara formulerat.
Begrepp, som är stringenta inom fysiken, behöver tyvärr inte betyda något
meningsfullt för alla icke-fysiker. Ibland är det nästan som om det vore tvärtom. När
t ex Björn Afzelius vid en utomhuskonsert på Christinehof sommaren 1986 förklarade
varför han måste stämma om sin gitarr så ofta, sa' han: "Till en början är det
varmt en sådan här fin sommarkväll, och då hänger strängarna som hängmattor. Sedan
blir det svalare, och strängarna krymper. Det är något med längdutvidgningskoefficient".
Konstpausen fylldes med ett svagt publikfnitter. Och så fortsatte han: "Längdutvidgningskoefficient
är det ENDA ord, jag kommer ihåg från fysiken i skolan. Och det kommer jag bara
ihåg för att det är så fånigt." Ett igenkännande sus spred sig genom hela
publiken! Alltför många har aldrig uppfattat naturvetenskapens begrepp som något annat
än tråkiga. Den positiva sidan - att begreppens stringens gör att missförstånd går
att undvika - har svårt att nå fram. Det räcker inte att göra begrepp knivskarpa inom
gruppen av naturvetare. Man måste arbeta så att också andra kan ersätta
likgiltigheten/föraktet med en uppskattning av begreppens entydighet och stringens.
Samme Björn Afzelius som ironiserade över fysiken ovan har i sin sång
"Tellus" pekat på utvecklingens samtidiga kretsgång och framåtriktade
rörelse. Tydligare kan man knappast uttrycka hur också språkutvecklingen inom en
vetenskap ständigt leder framåt:
Livet spinner som ett hjul,
varje cykel har ett slut.
Det tycks som om allt har skett förut,
men det leder framåt.
Tiden är en rörelse,
I varje ny förförelse
döljs en ny förgörelse,
men det leder framåt.
Varje tanke har sin tid,
varje kunskap har ett pris,
varje seger kostar strid,
men det leder framåt.
 |
 |
 |
Hemsida | Sök på servern | E-post till Webmistress | Personal och adresser