Ur Blandaren maj 1992:

- Idag är vi dubbelt så många människor som när jag föddes.
- Det unika med dig har halverats.
- Nej, det har fördubblats. 

Dessutom är tidsvinst något vida mer än pengavinst. Uttrycket "tid är pengar" för ju tanken alldeles fel. Vem vill fullt ut byta tid mot pengar? Tid är den enda hårdvaluta en människa har - Tid att Tänka, Tid till Ting, Tid att ge, Tid att få. Vad är ecun jämfört med sekunder och minuter.
Olika färdsätt
Det finns 4 uppenbara kategorier av färdmedel: de som går
på vatten
på vägar
på spår
i luften
Så finns det också en femte: telekommunikationer!
Telekommunikationerna är på väg att bli själva kvintessensen. De kan ta bort en hel del av de fysiska resebehoven, inte bara för manchettarbetarna som kommer att kunna gå på sammanträden hemma men ändå samtidigt vara tillsammans med de andra i samma "rum" (på samma skärm). Man kommer också att kunna arbeta långt bort från sin fabrik och sköta kontrollsystem lika bra hemifrån som om man varit på plats. Att så kunna överbrygga avstånd utan större infrastrukturförändringar är unikt för just telekommunikationerna.
När vi hittills byggt ut trafiksystemen, har vi främst använt addition och byggt ut både det ena och det andra trafikslaget. men nu börjar vi närma oss en situation,  där det tvingas fram val. Vi måste välja mellan nya snabbspårvägar eller vägar. Flygplatsutbyggnad eller snabbtåg. Eller kanske ingetdera eftersom telekommunikationerna kan klara så mycket.
Kring Öresundsbron finns emellertid endast den gamla additionstanken- både bilar och tåg. Inte egentligen för att båda behövs i sig utan för att biltrafiken sägs finansiera tågtrafiken.
Se där hur återigen ekonomismen är ute och leker på egen hand och tillåts upphöja sin egen skröna till något allomfattande sant.
Egentliga trafikbehov.
Våra mer primitiva behov av transporter utgör en blandning av överlevnadsbehov och levnadsbehov. Det finns åtminstone 3 sådana:
1. att resa dit maten är. I vår tid är det ibland förklätt till att resa dit arbetet är (men djupare sett är ju detta samma sak).
2. omvänt: att transportera mat (och/eller arbete ) till oss
3. att söka oss till likar och olikar, att söka trygghet och spänning genom geografisk förflyttning.
Vi har fått smak på resandet och transporterandet, och trafiken kommer att fortsätta att öka. Nästa år. Kanske nästa decennium. Men ökningen kommer att upphöra förr eller senare. Reshetseran kommer att kulminera och avta, när naturresursknappheten i samverkan med vår inbyggda bekvämlighet börja stävja vårt eget närmast vansinniga kringflackande liksom vårt kringtransporterande av varor. Framöver kommer vi bara att ge oss tid att resa när fysisk förflyttning verkligen är befogad.
Men inför Öresundsbron, den stora framtidssatsningen, har det inte funnits några sådana tankar. Inte heller funderingar kring hur biotekniken kombinationer mellan den och vanlig odling kan göra att mat inte behöver transporteras så långa sträckor utan istället kan framställas lokalt. Inte heller kring hur telekommunikationerna inte bara kommer att minska tjänsteresandet och arbetsresorna utan också kan komma att fungera som resesubstitut och klara behovet av omväxling och tröst. Argument mot bron kan och bör - enligt mitt förmenande - gärna hämtas utifrån sådana  reflexioner kring en förmodad framtid. Det finns ju ändå inga vägar tillbaka - alla vägar går framåt.
Besluten och människorna
I den politiska diskussionen får man ofta höra att det är styrkan i de rationella argumenten, som fäller det slutliga avgörandet. Icke! Detta är en av de omhuldade myter, som det läggs så mycket meningslöst arbete på att leva upp till. De rationella argumenten har en stor roll, just för att de ger oss  chansen att bli överens om vad vi är överens om. Men de fyller bara en delfunktion - vida underordnad t ex samtidshistoria, strömningar i tiden, förkunskaper, fördomar och känslor.
Det skenbart objektiva
Mycket har skrivits kring Öresundsbron. Inte om drömmarna men väl om trafik, ekonomi t o m lite om miljö. Man kallar det för analys, och man tror sig arbeta s k objektivt. Man skriver om olika faktorer och väger dem mot varandra, utan att de egentligen är jämförbara.  Sammantaget består till sist beslutsunderlaget av mödosamt utförda objektiva delarbeten som på slutet följs av ytterligt irrationella hopp och s k hopvägningar, som inte har något som helst med objektivitet att göra. Sådana kollektiva kullerbyttor är så vanliga att vi blivit nästan blinda för dem. Processen bakom Öresundsbron utgör härvidlag inget undantag. Snarare är den en något övertydlig illustration.
Det känsliga
I umgänget med andra kulturer har vi successivt fått lära oss att rationella fakta och objektiva argument är ointressanta, om vi inte samtidigt förstår, hur vi skall bete oss, om vi inte låter processen ta sin tid, om vi börjar i fel ände etc. Det florerar handböcker för hur vi ska bete oss i sällskap med japaner, araber m fl.
Vi behöver öva oss också för inomkulturella beslut. Hur övar vi oss i att lyssna? Hur övar vi oss i att ta hänsyn till andra människors känslor? Att mer eller mindre kvalificerat bolla med objektiva fakta - det är en konst som vemsomhelst kan lära sig rakt upp och ner. Men att ställa sig frågan vad som är viktigt, dvs viktigt på riktigt, och arbeta sig fram mot svar på den - det kräver ett helt annat tillvägagångssätt och är en mycket svår konst. Som kräver mycken träning.
Det borde vid det här laget vara uppenbart för de flesta, att det som gör Öresundsbron till en så brännande fråga i sydsverige inte ligger i det objektiva utan just i människors känslor. Dock har man inte ens i miljökonsekvensbeskrivningarna några avsikter att analysera detta med känslor och känslors förändringar. Visst hör brobeslutets effekter på t ex känslorna hos de unga  till det som borde noga analyseras. Det är ju för dem som bron byggs. Eller? Något konstigt är det, eftersom samtliga politiska ungdomsförbund utom ett står eniga mot den s k framtidssatsningen på bron. Menar de rutiga att de unga inte kan förstå sitt eget bästa?
Epilog
Det finns ännu ingen Öresundsbro byggd. Någon ändrad infrastruktur, någon ändring i landskapet eller någon ökad försurning i naturen på grund av brogenererad trafikökning är det alltså ännu inte tal om. Den enda broeffekt, som redan finns (vid sidan om klipparnas spekulationsvinster), är en ökad försurning i mångas själar. Bodil Jönsson