Citat ur böcker av Bodil Jönsson (listan är under uppbyggnad)

Är du nära ditt lagom, kan ingenting vara riktigt farligt. Stora marginaler åt alla håll gör det tillåtet att vara avslappnad. Då är det lätt att vara snäll och generös, både mot sig själv och mot andra. Ur boken Guld.
Det mesta blir bättre gjort och därtill roligare om du först får den ställtid du behöver: tid att ställa i ordning, ställa till rätta, ställa av, ställa om. Också i ditt inre. Ur boken Guld.
Att komma ner i djup koncentration kan kräva en ställtid på timmar eller dagar, veckor eller rent av månader. Har du nått en sådan koncentration, kan den rimligen inte bara slängas bort genom att du hela tiden skall vara tillgänglig för störningar som till exempel mobiltelefon eller mail. Ur boken Guld.
Förr i världen var det något närmast högtidligt över planering. Det var något man respekterade. Då tände man den röda lampan, då var det eftertanke som gällde. I dag verkar ”planering” ha blivit liktydigt med att föra in ett möte i en ”planeringskalender”. Ur boken Guld.
Meningen med kommunikationssamhället var inte att vi skulle knäcka varandra utan att vi skulle komma varandra närmare. Det gör vi bara om helheten blir hanterbar – med människomått mätt. Ur boken Guld.
Den ena dagen kan förefalla den andra lik, men inte är den det, inte. I själva verket rusar tidsandan iväg i en svindlande hastighet. Enda skälet till att du inte märker det är att du själv är med i förändringen, precis som du är med i jordens rörelse genom rymden utan att besväras av fartvinden. Ur boken Guld.
Finns det något som med ett Alexanderhugg kan lösa stressande situationer och uppgifter, så är det nog skrattet eller åtminstone det befriade småleendet inför den egna och andras ibland fullständigt orimliga hastigheter och förväntningar. Ur boken Guld.
En av de mest spridda missuppfattningarna i vår samtid är att man har rätt att kräva delaktighet. Man kan faktiskt inte det. Inte heller kan någon ge dig delaktighet. Du kan inte få den, du måste erövra den, gång på gång. Det enda man kan kräva, få och ge är förutsättningar för delaktighet. Ur boken Guld.
Stora Allfaran presenterar sig sällan med sitt rätta namn men väl genom den indignerade retoriska frågan ”Hur skulle det gå om alla gjorde så?!” Men alla gör ju inte så. Ur boken Guld.
Ju mer komplex tillvaron blir, desto viktigare är det att vi försöker hitta de grundbultar som kan styra resten. Och dessa får inte vara för kortsiktiga, för då hinner vi inte bli överens om dem. Ur boken Guld.
Kanske är kärlek helt enkelt att få ge. Att få ge förbehållslöst och villkorslöst. Om det förbehållslösa och villkorslösa vacklar, vacklar kärleken själv. Ur boken Guld.
Genom mina barnbarn har jag lärt mig mycket nytt, också om mig själv. Att mitt tålamod med dem inte kan frestas beror på att det är gränslöst. Ur boken Guld.
Det är väl känt hur stress krymper både tolerans och tålamod. Leder kanske en hög förändringsbenägenhet per automatik till en mer kärlekslös kultur? Ur boken Guld.
Lugn representerar inte bara frånvaro av o-lugn. Lugn har också liksom kärlek ett eget värde, en egen kraft och egna effekter. Ur boken Guld.
Hur skulle det påverka oss och våra föreställningar om det primitiva i oss om vi relaterade till bonoboapor, oxytocin, samvaro och kärlek lika mycket som till schimpanser, adrenalin, konkurrens och kamp? Ur boken Guld.
Hur skulle det påverka människa och kultur om proportionerna mellan forskningssatsningar på det sympatiska nervsystemet (som står för försvar, rädsla, ilska, stress) och det parasympatiska (inriktat på vila och tillväxt) ändrades från dagens 10:1 till exempelvis 5:5? Ur boken Guld.
Väl så påtaglig som tidsstress och relationsstress är den etiska stressen. Om du inte själv har samma grundvärderingar som omgivningen eller om du inte kan se meningen överhuvudtaget med det du gör, så finns den etiska stressen där. Den sliter och tär. Det kan vara den som orsakar många till synes oberoende förtretligheter och misshälligheter i vardagen. Ur boken Guld.
Skulle jag komma med ett och bara ett råd inför stress, så är det att försöka dela upp. Inte låta det diffusa förbli diffust utan försöka hitta delarna och ge dem namn. Prova att börja med tidsstress, relationsstress och etisk stress. Ur boken Guld.
Allt du gör finns i sammanhang, antingen framåtsyftande eller bakåtrelaterade. En del gör du alltså för att något skall bli bra snart eller i morgon eller längre fram i livet, annat som en följd av det som hände i går eller tidigare. Men både bakåt och framåt gäller det att hitta mening och sammanhang. Ur boken Guld.
Den upplevda Känslan Av SAMmanhang, KASAM,påverkar i hög grad både hälsa och välbefinnande. Vilken förändringstakt går överhuvudtaget att hålla för att de flesta människorna skall kunna bibehålla sina ”KASAM”? Ur boken Guld.
Febril tidsjakt och hög hastighet i vår vardag sliter på psyket. Allra viktigast är att försöka hitta sin rytm, alltså att hålla sin pacemaking. Vet vi bara vad vår ”bästa-rytm” är och skaffar oss verktygen och förmågan att kunna återvända till denna, så klarar vi oss bra också under stress. Ur boken Guld.
Snälla, säg aldrig mer till någon annan att ”Du måste lära dig att sätta dina gränser själv!”. Det kan hända att du talar med en medmänniska som faktiskt inte kan sätta sina gränser själv utan är engagerad, idérik och arbetsvillig och utifrån just dessa egenskaper saknar förmågan att säga nej och sätta sina gränser. Ur boken Guld.
Vågar du som ett tankeexperiment fundera över möjligheten att i ditt liv skapa en förändringsskyddad zon där du är garanterad att få verka och göra nytta utan att allt hela tiden ifrågasättas, förnyas, omorganiseras eller förändras? Ur boken Guld.
Om allt rör ihop sig i livet, så som det gör vid enstaka tillfällen för oss alla, försök då att bokstavligt hålla dig till ”Stilla dig – det går över”. Om ”det” alls skall kunna ”gå över”, då ska du inte bara springa ifrån ”det” eller rusa fram och tillbaka. En bra strategi är att i tanken sätta sig ner och låta ”det” gå över, låta ”det” gå förbi, låta ”det” sköta sitt. Ur boken Guld.
Går det egentligen så fort framåt med den hastighet vi håller i dag? Eller ställer vi kanske mest till det för oss själva och varandra utan att få så mycket gjort när alla rör sig för fort? Den tanken gör ju bara alltsammans ännu värre. Vad om så många är så trötta och det alldeles i onödan eftersom det ändå inte blir så mycket gjort?! Ur boken Guld.
Vad är det som skapar dagens kollektiva dåliga samvete gentemot barn? örr var det föräldrarna som trodde att de hade rätt att kräva att barnen skulle rätta sig efter en stenhård arbetsdisciplin. Nu gäller det omvända: föräldrarna tror att barnen hela tiden har rätt att kräva mycket mer. Ur boken Guld.
Låt små barn slippa svara på den i och för sig välmenta frågan ”vad skall vi ha till middag?” Barn behöver inte styra de vuxna – det är barnen som behöver styrhjälp. Fråga inte så mycket, förvirra inte! Försök befria åtminstone barnen från valismens härjningar. Ur boken Guld.
En stor del av stressen i dag är inlärd. Hur kommer det sig att du börjar småspringa när du närmar dig en tunnelbanenedgång, också om det är söndag och du inte alls har bråttom? Vana och inget annat än vana. Du har lärt dig, din kropp vet att i det läget skall det vara bråttom. Ur boken Guld.
En stor del av stressen i dag är inlärd. När barnen står i hallen och morgon efter morgon får höra: ”vi måste skynda oss, var har du dina vantar, kan du inte ta på dig mössan?” Vad är det de lär sig då? Jo, att på morgnarna är det bråttom. Ur boken Guld.
En stor del av stressen i dag är inlärd. När du inte kan låta bli att ständigt kontrollera mailen, vad lär du dig genom det? Att alltid vara störd. Stör ingen annan dig, så gör du det själv. Ur boken Guld.
En stor del av stressen i dag är inlärd. När någon inom hemsjukvården på väg till Anna tänker ”måtte hon nu inte ha blivit sämre, för då måste jag ... och då kommer jag för sent till Kalle, och då...” har stressen blivit till en förväntansstress. Också den är inlärd och kan vara oändligt påfrestande, antingen den visar sig befogad eller ej. Ur boken Guld.
Stress är inte bara en fysiologisk reaktion utan också i allra högsta grad ett inlärt beteende, ett individuellt och kulturellt mönster. Känslan av bråttom, bråttom har blivit till en betingad reflex. Ur boken Guld.
Det mest positiva med att se stress som ett inlärt beteende är att det därmed blir så självklart att det också går att lära av. Det kan vara som rökavvänjning, det vill säga det är inte lätt. Men det är mödan värt. Ur boken Guld.
Stressrelaterad ohälsa är ingen quick-fix. Somligt kan vara självförvållat, annat ligger på grupp- eller kulturnivå, precis som rökvanorna gjorde. Men de gick att ändra – och det gör rimligen också stressvanorna. Ur boken Guld.
Det är inte självklart att sig själv och de inre tankesprången, inte alls följa den andre. Ur boken Guld.man samtalar bäst om man sitter mitt emot varandra på ett sätt som uppmanar till direkt ögonkontakt. Vad händer om stolarna står lite på snedden, så att man mer naturligt kan välja om man vill ha ögonkontakt eller inte? Speciellt om det handlar om något upplevt svårt, vill man titta bort eller blunda, vara kvar i .
Frikostigheten med drogen stress må ha varit omedveten och oskyldig från början, men med facit på hand är den inte det längre. Det finns många skäl att framöver vara mer försiktiga med vad vi utsätter varandra för. En funktionsnedsättning i förmågan att sätta sina gränser själv skall inte behöva leda till att en på tio blir sjuk av stress. Ur boken Guld.
Tomrummet efter auktoriteter blir extra tydlig inom hälso- och sjukvården. Hur många har inte av en läkare fått höra ”det här kan vi inte göra något åt, det här får du lära dig att leva med!”, utan att få så mycket som en vink om vad man skall göra? Just när det riktigt svåra börjar, förpassas vi ut i kylan och hänvisas till oss själva. Ur boken Guld.
Tidsnöden verkar vara en variation på det som Aristoteles kallade ”naturens rädsla för vakuum”, i detta fall rädslan för tidsluckor. Så fort ett undertryck uppstår, så jämnas det ut. Ja, vi människor går längre och fyller på så att det blir ett övertryck. Ur boken Guld.
Det var Piet Hein som myntade TTT: Ting Tar Tid. Själv säger jag att Tankar Tar Tid. Tankar tar tid att skapa, de tar tid att ha (tankevård skulle det kunna kallas), de tar tid att använda och de tar tid att göra sig av med, när de eventuellt blivit föråldrade. Ur boken Guld.
Att verkligen göra något helt på tvären mot rådande tankeinfrastrukturer är i stort sett omöjligt i större skala. Så var exempelvis informationsteknologin omöjlig för femtio år sedan – inte bara för att det inte fanns tillgång till datorer och internet utan för att sökande människor bokstavligen var otänkbara i en auktoritär era. Ur boken Guld.
Ingenting styr framtiden så hänsynslöst som en uppbyggd tankeinfrastruktur. Därför är det främst genom förändringar i den som du kan påverka framtiden. Vilket är nästan omöjligt – men ändå sker hela tiden. Ur boken Guld.
Vart tar de vägen, alla dessa oceaner av tid som vi egentligen har? Det går att göra det till en (tragi)komisk lek att leta tidstjuvar. Sök dem gärna både hos dig själv, på arbetsplatsen och hemma. Själv har jag bland annat hittat: det ständiga småpratet, nätverk och möten, teknik och media. Ur boken Guld.
I dag småpratar vi så mycket mer än förr – i mobilen, via datorn, i alla olika nätverk. Visst har småpratet en viktig funktion att fylla, men pass på för ytlighet, tomhet, otrivsel och oöverskådlighet. Tankar Tar Tid. Skaffa dig en pratpausräknare (jämför stegräknare) under några dagar och räkna efter hur många tiominutersintervall du har per dag då du inte pratar. Ur boken Guld.
Tänk om en produkt åtföljdes av en tidsgaranti som talade om att ”Per 100 användartimmar är den genomsnittliga tiden för avbrott och omstarter x timmar. Därmed sammanhängande irritationsmoment och koncentrationsavbrott uppskattas av användarna till 8 på en skala 1-10. Den genomsnittliga lärotiden per användare är x timmar. Funktion A användes efter ett halvår av endast 1 användare på 500, funktion B av.., etc.”. Ur boken Guld.
Det kunde vara en bra idé att inrätta en ”Avdelning för tidsgaranti” inom Konsumentverket. Vilken försäljningssuccé det skulle bli för en produkt som garanterades vara fri från irritationsmoment, fungera nästan utan avbrott och vara möjlig att lära sig använda på kort tid. En sådan märkning skulle påverka vårt sätt att tänka när vi nyinvesterar. Ur boken Guld.
När du väl är igång med att leta tidstjuvar, hittar du kanske också rena tidspresenter. Att hamna i en kö, till exempel, kan utgöra en sann ställtid: ”Här står jag, det är inget att reta sig på, så fint att jag fick den här tiden. Vad vill jag nu ha den till?!” Ur boken Guld.
Vårdens möjligheter att ställa diagnoser och att bota svåra sjukdomar har aldrig varit så goda som nu. Men medan specialister har svar på det specifika, på de små delarna, så har alltfler människor problem med det ospecifika, med helheter som inte längre fungerar. Världshälsoorganisationen (WHO) uppskattar att tre av fyra läkarbesök i västvärldens primärvård har att göra med stress eller livsstil. Ur boken Guld.
Att ”ha hälsan” är inte det samma som att inte vara sjuk. Upplevd hälsa är att i glädje vara upptagen av sina livsuppgifter. Man kan alltså ”ha hälsan” också om man är drabbad av sjukdom. Ur boken Guld.
Upplevd ohälsa är en helhet, ett svårhanterligt tillstånd där man kan ha tappat balansen, livslusten, det glädjefyllda i livet. Den behöver inte bero på distinkta enskilda sjukdomar – vilket gör ohälsan än mer svårhanterlig. Ur boken Guld.
Det är så mycket som du och bara du vetom dig själv, dina sjukdomar, din hälsa och din ohälsa. Men trots detta och trots att vi i dag är mer välutbildade än någonsin, står vi mer handfallna inför sjukdom och ohälsa än tidigare. Visst kan vi leta på nätet, visst kan vi skaffa oss en ”second opinion”, men självtilliten har faktiskt snarast minskat. Ur boken Guld.
Placebo-effekten borde döpas om till menings-effekten. Om du tillskriver något en positiv mening, om du ”tror” på det, så reagerar också din kropp positivt. Motsatsen, att inte ha någon tilltro till en behandling, påverkar däremot utfallet negativt. Det ligger ingen humbug i detta – men fortfarande är meningseffekten inte uppmärksammad som den hälsofaktor den egentligen är. Ur boken Guld.
Hur frisk du är och hur länge du lever beror inte enbart på dina arvsanlag och vad du råkar ut för i livet. Upplevelsen av din position på arbetsplatsen, bland dina grannar, släkt och vänner har ett mycket starkt inflytande på din livslängd. Skillnaden mellan att uppleva sig vara överst eller nederst i hackordningen (på rangordningsstegen) bland dem man jämför sig med kan betyda hela fyra år för livslängden. Ur boken Guld.
I dag berörs många av rehabilitering – ett ord med en medicinsk och instrumentell klang som knappast för tanken åt samma håll som de gamla svenska orden återhämtning och vederkvickning. För att hämta sig själv åter krävs att man själv är huvudpersonen. Ur boken Guld.
En kropp utan huvud klarar sig inte – men det gör inte heller ett huvud utan kropp. Inte bara för att det behöver blod- och syresättning utan för att tankar och känslor i en hjärna utan kontakt med en kropp blir meningslösa och vilseledande. Ur boken Guld.
Hjärnan behöver kroppskontakt, men om stress gått för långt tappar hjärnan just kroppskontakten. Då blir överjaget ensamt herre på täppan och man märker inte längre överbelastningens verkningar på kroppen.
Ingen människa kan ta sig ur en stressrelaterad ohälsa bara genom att lära sig att resonera klokt och intellektuellt. Låt kroppen vara med! Kan du inte själv hitta tillbaka till din kropp, så sök hjälp hos kroppspedagoger. Det kroppsliga försöker ofta uttrycka att det vill dig väl. Och det har alltid något viktigt att säga. Ur boken Guld.
Det är bara handen som känner igen exempelvis dina nycklar i fickan. Den kan också avgöra om ett äpple är ruttet, och den vet på förhand hur mycket den måste ta i för att lyfta ett fyllt glas. Att vara känselblind är ett besvärligt funktionshinder som du kanske har upplevt det vid en bedövning eller då en kroppsdel har somnat? Ur boken Guld.
Det är bara handen som vet var den skall kliaoch få återkoppling på att det blev rätt.Samspelet Handen är också mästerlig på att exempelvis borsta tänderna – på dig själv! Oj, så mycket svårare det är att borsta tänderna på någon annan. Ur boken Guld.
Handen är fantastisk på att förlängas via verktyg och ta emot återkoppling via dem utan att ens notera deras existens. Den kan exempelvis använda tangentbord och mus, dammtorka, fila, gasa (på motorcykeln), hugga ved, hyvla, kavla, klippa, lyfta, löda, massera, polera, raka, skotta, skära, slipa, snickra, sopa, spela piano, spika, sticka, sy, teckna, virka, vispa – och vända pannkakor! Ur boken Guld.
Vi är dåliga på att mäta tid med kroppen. Klockan kom att spela en stor roll i människors liv när den sattes upp på kyrkor och tågstationer, hemma i finrummet och i köket. Vilken fantastisk inverkan på hela kulturen det måste ha fått när man införde mobilklockan, en klocka som man hade med sig som västur eller armbandsklocka. Ur boken Guld.
Klockan är världens mest använda handikapphjälpmedel. Vi behöver den just eftersom vi själva är så dåliga på att mäta tid direkt med våra kroppar. Mobilklockans inverkan på det mänskliga samspelet kan inte nog poängteras. Ur boken Guld.
Vårt resande, både privat och i tjänsten, tog fart i mitten av förra seklet. Flockdjuret människan fick lägga band på sig – hennes önskan att vara en i flocken, få hjälp av den och kunna kontrollera den, fick ge vika för lusten och nödvändigheten att resa.Så kom mobiltelefonen och plötsligt gick det att både resa och ha kontroll över flocken. Samtidigt. Tulipanaros! Ur boken Guld.
Bortom alla skymmande utanverk, bortom fartblindheter och lokalsinnesförluster kan det finnas samband som går att komma åt med ren tankekraft och som kan få långt större konsekvenser än våra omedelbara handlingar. Ur boken Guld.
Till saken hör alltid personen. Att vara saklig innebär inte bara att vara objektiva utan också att räkna med människorna, själva subjekten. Det är ändå de som har ansvaret. Ur boken Guld.
Människor är människor och inte maskiner. När människor arbetar med och för människor är det andra faktorer, rentav en annan logik, som skall gälla än när människan arbetar med maskiner, hantverk eller administrativa uppgifter. Därför behövs det speciell design för processer och produkter i den mänskliga sektorn, den sektor där människor arbetar med och för människor. Ur boken Guld.
I den mänskliga sektorn har alltför mycket gjorts utifrån ett maskinellt rationellt synsätt. När människor skall arbeta med och för människor är det viktigt att det finns utrymme för upplevd mening, bekräftelse, flexibilitet, det unikt personliga och det gemenskapssträvande. Ur boken Guld.
Utan marginaler kan vi inte vara generösa, varken mot oss själva eller mot varandra. Ur boken Vi lär som vi lever.
Det är variation snarare än repetition som är all inlärningsmoder. Ur boken Vi lär som vi lever.
Djupgående förändringar tar ofta två generationer. Ur boken Vi lär som vi lever.
Vi lever på Prenässansen. Ingen annan tid har haft så mycket av framtiden i sig och så lite av det förflutna som vår. Vår tid är helt enkelt framtung. Ur boken Vi lär som vi lever.
I tystnadens kultur har man inget språk att uttrycka sig på. Då är det bara kroppen som vet, känner och bevarar exempelvis effekterna av stress. Ur boken Vi lär som vi lever.
”Det är inte blommorna som är mina;det är bara bindningen som är min.”Okänd källa. Ur boken Vi lär som vi lever.
Mer är inte främst mer – mer är annorlunda. Ur boken Vi lär som vi lever.
Teknik är varken mänsklig eller omänsklig – det är människor som är det. Ur boken Vi lär som vi lever.
Teknik är förverkligade tankar. Ur boken Vi lär som vi lever.
Lärande utgör övergången mellan information och kunskap. Ur boken Vi lär som vi lever.
”Sammanhangsföreställningar” – föreställningar om hur saker och ting hänger samman – hör till de vackraste ord jag vet. Ur boken Vi lär som vi lever.
Så klart att lärande är livslångt – allt annat vore orimligt. Ur boken Vi lär som vi lever.
Man lär sig aldrig så mycket som när man själv ska undervisa om något. Ur boken Vi lär som vi lever.
A trust is a must – ingen klarar sig i en föränderlig värld utan att ha andra att lita på. Ur boken Vi lär som vi lever.
Ett rimligt gott självförtroende är en förutsättning för ett rimligt gott lärande. Ur boken Vi lär som vi lever.
Klassiskt har utbildning förknippats med fyra rättigheter: att få lära sig läsa, tala, räkna och skriva. Nu håller en femte, rätten att få lära sig att reflektera, på att bli allt viktigare. Ur boken Vi lär som vi lever.
Att ha ett inre rum att gå in i, att få sitta i det och drömma, kan ibland vara den bästa av alla utvägar. Ur boken Vi lär som vi lever.
Vilka fakta man kan observera beror helt på vilka tankemönster man redan har i huvudet. Ur boken Vi lär som vi lever.
När jag pensionerade mig, undrade mina barnbarn: ”är det nu du ska ha höns?” Ur boken När horisonten flyttar sig.
Kan man lära sig att bli gammal? Hur gör man? Jag har ju aldrig varit gammal tidigare. Ur boken När horisonten flyttar sig.
Om jag nu har en tredjedel av livet framför mig – vad vill jag då göra med den? Ur boken När horisonten flyttar sig.
I dag är de flesta människor rimligt friska under större delen av sina äldreliv. Ur boken När horisonten flyttar sig.
En 75-åring i min generation är som en 65-åring i mammas. Ur boken När horisonten flyttar sig.
Vi som blir gamla nu har sedan barnsben fått tillräckligt med mat, god utbildning, bra bostäder och inte utsatts för farsoter, krig eller förtryck. Ur boken När horisonten flyttar sig.
Vi som blir gamla nu kommer jämfört med förra generationen att se bättre, höra bättre, röra oss bättre, ha mindre ont, sova bättre, tugga bättre, etc. Vad kommer vi då att vilja göra? Ur boken När horisonten flyttar sig.
Om man kan mer än man kunnat i hela sitt liv – får man då lov att sluta arbeta? Ur boken När horisonten flyttar sig.
Internet har en överbryggande effekt in i pensionsåldern – det är (liksom du själv) precis likadant före som efter pensionsdatumet. Ur boken När horisonten flyttar sig.
Själva åldern som sådan byggs inte in i identiteten. Man har ju alla sina åldrar (alla sina årsringar) samtidigt. Ur boken När horisonten flyttar sig.
Den enda givna skillnaderna mellan gammal och ung är att vi har olika erfarenheter och olika förväntningar. Ur boken När horisonten flyttar sig.
Gamla människor är inte ”efter” sin tid. Kanske vill de inte alltid ta till sig allt det nya, men det beror ju snarast på att de varit med om så mycket före. Ur boken När horisonten flyttar sig.
När vi blir äldre, blir vi sämre på att lära oss och komma ihåg nya detaljer men vi kan vara lika bra som tidigare på helheter, gamla och nya. Ur boken När horisonten flyttar sig.
Man får nya hjärnceller, också som gammal, och man kan fortsatt lära sig nya saker. Bäst är man på att kombinera och rekombinera det man redan har i sina hjärnvindlingare. Ur boken När horisonten flyttar sig.
Vi som blir gamla nu har mycket gemensamt, bland annat att vi växte upp i en och samma tidsanda. Ur boken När horisonten flyttar sig.
När nu arbete inte längre är enbart pina, är inte heller icke-arbete det samma som icke-pina. Pensioneringen blir inte sällan en smärtfylld övergång – kanske en helt onödig sådan i vår tid? Ur boken När horisonten flyttar sig.
Ingen blir gammal i ett vakuum. Självbilden påverkas av hur vi tror att andra ser oss. Ur boken När horisonten flyttar sig.
Vad om arbete inte mättes enbart i tid utan i resultat – skulle vi äldre då lättare kunna få medverka? Ur boken När horisonten flyttar sig.
Många pensionärer skulle gärna gå in i försök med nya modeller för en framtida arbetsmarknad utan att inordna sig i rutiner anpassade för nyexaminerade. Ur boken När horisonten flyttar sig.
Ålder är ingen sjukdom i sig, speciellt inte i vår tid med alla dess medicinska och teknologiska förutsättningar. Därför kommer också ålderns fördelar nu mer till sin rätt. Ur boken När horisonten flyttar sig.
De största effekterna av den förändrade demografin blir de kvalitativa. Vad blir det för samhälle och kultur när en generation till lever samtidigt? Ur boken När horisonten flyttar sig.
Vi som lever nu har så många skäl att säga T A C K till tidigare generationer. Det är de som möjliggjort vår samtids förlängda liv och goda ålderdomar. Ur boken När horisonten flyttar sig.
Vi människor är aldrig så olika varandra som när vi blir gamla och har hunnit utveckla våra individuella särdrag. Se därför inte ”äldre” som en klump. Ur boken När horisonten flyttar sig.
Att åldras i glesbygd är inte det samma som att bli gammal i staden. Ur boken När horisonten flyttar sig.
Just nu lever vi med ett kollektivt missförstånd: de existerande förebilderna får oss att tro att det är som det var förr. Det är det inte – vi blir gamla vi också men på andra sätt och under andra omständigheter. Ur boken När horisonten flyttar sig.
Hur ska vi kunna undvika generationskonflikter? Hur ska vi kunna lära oss att tillsammans bättre använda oss av de olika fördelar som är förknippade med olika åldrar? Ur boken När horisonten flyttar sig.
Då och då stannar jag upp i vördnad inför att få vara med om så drastiskt framflyttade och förändrade åldershorisonter. Ur boken Nya tankar om kreativitet och flow.
Det uttalade kravet på gamla människor förr var att de skulle anpassa sig till rådande normer, inte utmana och ifrågasätta. Ur boken Nya tankar om kreativitet och flow.
I dag har det gjorts bortemot 1,5 miljoner starroperationer i Sverige. Den siffran säger mycket om hur dåligt äldre människor såg förr – de hade likadana ögon som vi har men tvingades leva med alltmer igenmjölkade ögonlinser. Ur boken Nya tankar om kreativitet och flow.
Äldres kreativitet har andra yttringar och drivkrafter än barnens. Vi söker mer medvetet efter mål och mening och har bättre kontakter mellan tankar och känslor. Ur boken Nya tankar om kreativitet och flow.
I vetenskapshistorien finns det många exempel på forskare som bidragit med genombrott sent i livet. Ur boken Nya tankar om kreativitet och flow.
Bara ålder garanterar inte kreativitet, men ålderdomen behöver inte vara begränsad till icke-kreativitet. Ur boken Nya tankar om kreativitet och flow.
Ju äldre man blir, desto tydligare blir det hur tidiga årsringar tränger sig på och blandar sig på nya sätt under en spännande och ofta generöst öppen process. Ur boken Nya tankar om kreativitet och flow.
Kreativitet är beroendeframkallande, men det kreativa livet är sällan någon dans på rosor. Ur boken Nya tankar om kreativitet och flow.
I dag lever vi längre än människor gjorde förr och vår ålderdom kännetecknas mer av utveckling än förfall. Visst kan det leda till att medelålders- och arbetslivsperioden kommer att förlängas, men också att det kommer till andra livsfaser som kräver sitt och som förtjänar sitt. Ur boken Tid för det meningsfulla.
Föreställningar om årsringar har spelat en stor roll i mitt eget liv ända sedan jag som barn fick för mig att inte bara träd utan också människor hade årsringar. Ur boken Tid för det meningsfulla.
Det är den senaste årsringen som syns och märks i rynkor, röst, gester och rörelser, men alla de andra finns också med och ger oss hela vår identitet. Utan dem vore vi ihåliga och tämligen ointressanta både för oss själva och för omvärlden. . Ur boken Tid för det meningsfulla.
Utsagor som har upprepats tillräckligt många gånger kan till sist framstå som sanna utan att vara det. Historikern Birgitta Odén, 91 år, avslöjar i Äldre genom tiderna (Carlssons 2012) ättestupan som en myt. Ur boken Tid för det meningsfulla.
Årsringarna medverkar till att många av oss känner oss yngre än vad vi ”är”. Inte för att vi vill förneka vår ålder och låtsas vara yngre än vi är men väl för att våra minnen har förvärvats av våra yngre jag-gestalter. Ur boken Tid för det meningsfulla.
Tidens ordnande funktion, dess före och efter som varit så viktig tidigare i livet, spelar inte längre samma roll. Det är som om mycket av det man varit med om nu finns i en enda samtidighet så att man kan hitta också sådana samband som man tidigare inte noterade. Ur boken Tid för det meningsfulla.
En 70-åring ska kunna hålla ihop vad hon varit med om under åren som gått och förena det med vad hon nu tar in med sin 70-åriga kropp. Visst är det märkligt att man kan hålla ihop sin självbild under det samtidiga åldrandet av kroppen, själen och tidsandan. Ur boken Tid för det meningsfulla.
När man blir äldre, tränger sig de tidiga minnena på och årsringarna börjar blandas på nya sätt. Det är en spännande process som inte alls behöver handla om demens eller försämrat närminne utan bara vara en generös öppenhet gentemot hela livsbagaget. Ur boken Tid för det meningsfulla.
Årsringsvandringen kan leda till de mest fantastiska kombinationer, och det är här grogrunden finns för mycket av äldre människors lärande. Ur boken Tid för det meningsfulla.
Som andra i min ålder håller jag på att bli mer noggrann med vad jag har min tid till. Det har inte ett dugg med den begränsade framtiden att göra – i stället är det som om innehållet i mina tidigare årsringar är det som styr min nuvarande attityd till tiden. Ur boken Tid för det meningsfulla.
Att till slut börja acceptera sina egenheter kan vara nog både skönt och utvecklande. I stället för att bekämpa mitt eviga sökande efter mönster och sammanhang har jag nu landat i att ”då är jag väl sån då – så hur kan jag leva med det?!” Det förhållningssättet förefaller hjälpa mig mer än det stjälper. Ur boken Tid för det meningsfulla.
Den demografiska utvecklingen tyder på att fler människor framöver blir både 90 och 100 år. När minnena från 30-årsåldern kan påverka oss på skilda sätt både som 50-åringar och 100-åringar blir kanske själva livet mer tidlöst? Ur boken Tid för det meningsfulla.
Alla barn gillar berättelser, och gamla människor tycker om att berätta – en utmärkt kombination som båda parter har tid till. Barnen känner sig älskade och får samtidigt fungerande sammanhang för hur livet hänger ihop. Ur boken Tid för det meningsfulla.
Eftersom gamla människor hunnit vara med om många olika skeenden och tidsandor är det inte så konstigt att de har en rikare vokabulär än yngre. Hur detta i sin tur påverkar generationsmötena kan man bara spekulera kring. Ur boken Tid för det meningsfulla.
Det är inte längre unikt att en 70-åring kan ha en tredjedel av sitt liv framför sig. Hennes årsringar hinner inte bara bli fler än hennes föräldrars – de årsringar som hon har förvärvat tidigt får dessutom längre tid på sig att växelverka inbördes än vad hennes föräldrars hade. Ur boken Tid för det meningsfulla.
Åldrandet handlar både om en nedräkning och om en uppräkning. Den samlade utvecklingen över tid, det longitudinella, själva filmen, kan vara viktigare än summan av alla blixtfotografier och alla jämförelser i stunden. Ur boken Tid för det meningsfulla.
Vi kan ha en oerhörd nytta och glädje av specialistkompetenser inom vården, men ju äldre vi blir, desto mer mångfasetterade blir våra hälso- och sjukdomshistorier. Då behöver vi allmänpraktiker, experter på det komplexa, snarare än specialspecialister. Ur boken Tid för det meningsfulla.
Longitudinella fallstudier av olika levda sjukdomar är än så länge sällsynta. Resultaten av sådana blir mer komplexa men därför inte nödvändigtvis ovetenskapliga. De kan hämta sina data direkt ur väl förda journaler, och resultaten kan direkt omsättas i praktisk vård. Ur boken Tid för det meningsfulla.
Att bli och att vara sjuttio (eller sextio mätt med förra generationens normer…) känns inte längre overkligt. Snarare lite spännande. Den föreställning jag en gång hade om hur det skulle bli att vara gammal har hitintills kommit på skam. Ur boken Tid för det meningsfulla.
Att äldre kan ha bättre kontakt mellan känslor och tankar än yngre har tidigare varit uppenbart genom enstaka och enastående exempel som Bertrand Russell och Arne Naess. Nu kan hela kulturens kunskapsutveckling komma att påverkas genom att så många gamla människor kommer att bidra. Ur boken Tid för det meningsfulla.
Det vore både sorgligt och onödigt om politiska konfrontationer och generationskonflikter finge dölja det fantastiska i att just vi, gamla och unga, som lever nu får vara med om denna oerhört positiva förändring av åldrandet. Ur boken Tid för det meningsfulla.
Att vi gamla människor plötsligt fått en så stor möjlighetsrymd ger oss också ett uppdrag: att försöka visa både evolutionen och den medicinska och teknologiska utvecklingen vad det var för mening med att så många blir så gamla. Ur boken Tid för det meningsfulla.
När nu ålderdomen blivit så lång kan man inte se den som en utan får ta till sig att den har många faser. Tidigare i livet har vi inte långt i förväg anpassat oss till livet som det kanske blir sedan. Varför skulle vi då göra det nu? Ur boken Tid för det meningsfulla.
Ibland funderar jag över varför så många vuxna anser sig ha rätt att hela tiden bedöma barn. I andra åldersänden är det likadant – de äldsta blir också bedömda. Det t o m heter så: ”biståndsbedömning”. De i mitten har med andra ord tillskansat sig makt över både unga och gamla. Ur boken Tid för det meningsfulla.
Också människor med funktionsnedsättningar och kroniska sjukdomar blir gamla i dag. Hur kommer vården att kunna ta hand om till exempel söndervärkta kroppar hos människor med reumatism eller strukturbehoven hos äldre med Aspergers syndrom? Ur boken Tid för det meningsfulla.
En annorlunda värnskatt: Livet är orättvist. Och det är på väg att bli än mer orättvist när vissa orkar arbeta också efter pensionsåldern medan andra är sjuka eller inte orkar. Varför inte låta den inkomstskatt som betalas av människor över 65 gå direkt till äldreomsorg och vård av mindre lyckligt lottade generationskamrater? Ur boken Tid för det meningsfulla.
I dag har vi lämnat bakom oss den tid då muskelstyrka var det viktigaste överlevnadsmedlet. I fokus finns i stället kunskaper, kommunikation och känslor. Ur boken Tid för det meningsfulla.
Som gammal har man inte slutat lära sig utan kan fortsätta att utveckla sammanhang, både nya och gamla. Detta kan utvecklas till äldre människors största bidrag till både samtiden och framtiden. Ur boken Tid för det meningsfulla.
Ditt liv, hur du lever det, hur länge du levt det, etcetera, påverkar både vad du har lärt dig och vad du lär dig just nu. Vi lever kanske inte alltid som vi lär. Men vi kan vara säkra på att ”vi lär som vi lever”, och att hjärnans utveckling påverkas både av hur det varit och hur det är. Ur boken Tid för det meningsfulla.
När den då 98-åriga konstnären Louise Bourgeois hade haft vernissage år 2010, diskuterade en kritiker tragiken i att en så gammal människa fortfarande sökte sin identitet … Ur boken Tid för det meningsfulla.
Tanken slinter med orden när man säger ”även om han är över 90, kan han få ett glas vin till maten” eller ”trots hög ålder och svår sjukdomsbild har en människa rätt till upplevelser, förståelse och att bli sedd och lyssnad på.” Byt ”trots att” mot ”just eftersom”, så leds tankarna i en mer utvecklande riktning, Ur boken Tid för det meningsfulla.
Åldrandet är inte bara förvittring och sönderfall. I valet mellan föreställningarna uppgång och fall (peak and decline) å ena sidan och livslång utveckling (life span development) å den andra börjar nu tron på den sistnämnda ta över, åtminstone inom forskningen. Ur boken Tid för det meningsfulla.
Det är livgivande att upptäcka ”så här kan jag tänka och lära nu – det kunde jag inte tidigare. Undrar hur det blir om ett halvår?!” Inte med fasan som utgångspunkt, alltså, utan med en stor och uppriktig nyfikenhet. Ur boken Tid för det meningsfulla.
Det omfattande äldrelärandet pågår utifrån annorlunda förutsättningar än tidigare. De rent medicinska förändringarna inom loppet av en generation (att en 75-åring nu är som en 65-åring då) betyder mycket, och därtill kommer att man numera kan kommunicera i vilken skala som helst, oberoende av tid och rum och kulturella begränsningar. Ur boken Tid för det meningsfulla.
Det ligger en oerhörd kraft i den integration som kan ske i gamla människor. Nu behöver vi utveckla en äldrepedagogik som kan stötta äldre människor i att få ihop sina liv och sina årsringar till något meningsfullt. Detta skiljer det sena lärandet från det tidiga då barnen främst behöver hjälp med att skapa mening ur alla förstagångshändelser. Ur boken Tid för det meningsfulla.
En orsak till att äldre blir trötta av arbetet kan vara att de existerande stöd- och kontrollsystemen tvingar dem att arbeta på samma sätt som de yngre. Om de hade fått arbeta på sitt eget sätt, hade de troligen kunnat och velat arbeta längre med mycket större glädje och framgång och utan att bli så trötta av det för dem onaturliga arbetssättet. Ur boken Tid för det meningsfulla.
Gör det möjligt förmänniskor att efter sin pensionering satsa egen tid på att bli senioirdoktorander. Knyta ihop sin kompetens och yrkeserfarenhet, konfrontera och berika dessa med den akademiska kunskapsstrukturen och lämna på så sätt ett värdefullt kunskapsbidrag till omvärlden och morgondagen. Ur boken Tid för det meningsfulla.
Hur tror du det är om 50-100 år, hur tror du att arbete, pensionering, arbetsgivare och arbetstagare utvecklats? Tror du att begreppen alls finns kvar med bibehållna betydelser? Ur boken Tid för det meningsfulla.
Hur kommer det att bli om (eller när) många faktiskt arbetar mycket längre än andra? Måste då den som slutar tidigt se den som arbetar längre som en förrädare? Jag vägrar tro att det måste vara så. Men solidariteten kommer att sättas på hårda prov. Ur boken Tid för det meningsfulla.
Kanske är konstnärerna än så länge de som bäst klarat att göra om pensioneringen till en icke-fråga. Engagemanget finns oförändrat kvar efter pensionsdatumet – det enda som ändrar sig för dem är att de äntligen får ett livslångt stipendium (pensionen). Ur boken Tid för det meningsfulla.
Varför inte skapa ett Horisontråd som visar på möjlighetsrymder för fortsatt arbete för dem som våndas inför sin pensionering? Det skulle kunna arbeta ungefär som det existerande Trygghetsrådet redan gör – och det skulle vara lönsamt från första stund. Ur boken Tid för det meningsfulla.
Också vi gamla behöver den sociala friktionen. Utan den utvecklas vi själva till karikatyrer och ser omvärlden i svartvitt, utan gråmeleringar. Möten med människor hindrar en från att stelna i föreställningar, fördomar, förnöjsamhet och en massa annat med förledet ”för”. Man får helt enkelt hjälp att hålla sig levande på djupet. Ur boken Tid för det meningsfulla.

Citat ur böcker av Bodil Jönsson (listan är under uppbyggnad)

Tillbaka till startsidan