Hej,<\/p>\n
Jag har genom \u00e5ren lett en hel del projekt och d\u00e5 alltid f\u00f6rs\u00f6kt f\u00e5 till st\u00e5nd ett PROJEKTRUM – ett rum att g\u00e5 in i d\u00e4r v\u00e4ggar, tak och ibland golv bara skulle vara fulla av s\u00e5dant som h\u00f6rde till projektet. Har trott mig m\u00e4rka att ett s\u00e5dant rum p\u00e5verkar projektgruppen genom att ge ett starkare gemensamt fokus och en b\u00e4ttre inlevelse. Jag har allts\u00e5 t\u00e4nkt fr\u00e4mst p\u00e5 det gemensamma och mindre p\u00e5 det individuella, dvs p\u00e5\u00a0vad rummen egentligen gjorde med var och en av oss. F\u00f6rst nu har jag b\u00f6rjat f\u00f6rst\u00e5 det – och till en b\u00f6rjan faktiskt alldeles omedvetet.<\/p>\n
F\u00f6r visst l\u00e5g p\u00e5 sitt s\u00e4tt projektrummen bakom att jag f\u00f6r drygt ett \u00e5r sedan l\u00e4t tapetsera ett rum med en tapet\u00a0m\u00f6nstrad med enbart massor av svartvita fotoramar av olika storlekar. Till en b\u00f6rjan f\u00f6rstod jag inte sambandet med projektrummen – jag t\u00e4nkte bara rensa upp bland gamla bilder och g\u00f6ra ett lite annorlunda fotoalbum. Undan f\u00f6r undan b\u00f6rjade jag klistra upp bilder (s\u00e5dant h\u00e4r tar t i d, tro mig), inte bara p\u00e5 barnbarnsgenerationen utan ocks\u00e5 p\u00e5 barnens, min och mammas generation.\u00a0Inte kronologiskt och inte tematiskt – det \u00e4r tillr\u00e4ckligt knepigt \u00e4nd\u00e5 att matcha bilder med ramstorlekar. Enda kravet som jag haft p\u00e5 bilderna har varit att de skall v\u00e4cka <\/em>n\u00e5got hos mig.<\/p>\n Rummet \u00e4r nu halvf\u00e4rdigt, och jag har b\u00f6rjat f\u00f6rst\u00e5 vad det g\u00f6r med mig. Jag kan ju st\u00e5 d\u00e4r och ha alla mina \u00e5rsringar (och n\u00e5gra<\/em> till) runt omkring mig<\/em> samtidigt<\/em><\/strong>.\u00a0D\u00e4r i\u00a0det yttre. Utanf\u00f6r mig. P\u00e5 sitt s\u00e4tt har f\u00f6rst\u00e5s bildrummet m\u00e5nga likheter med projektrummen, men skillnaderna \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n likheterna.\u00a0Till det mest grundl\u00e4ggande h\u00f6r att livet ju inte \u00e4r n\u00e5got projekt. Det har ingen tidsplan, ingen budget och inget annat syfte \u00e4n att det skall levas. S\u00e5 medan mina projektrum varit konkreta, rationella och fram\u00e5tsyftande, \u00e4r bildrummet visserligen ocks\u00e5 konkret, men det \u00e4r inte till f\u00f6r att n\u00e5got skall presteras. Det \u00e4r ”bara” till f\u00f6r att k\u00e4nslor och sammanhang skall sl\u00e4ppas fram.<\/p>\n I de flesta sammanhang brukar det visa sig att Karin Boye hade r\u00e4tt n\u00e4r hon sa att ”Nog finns det m\u00e5l och mening i v\u00e5r f\u00e4rd, men det \u00e4r v\u00e4gen som \u00e4r m\u00f6dan v\u00e4rd”. Fast med det h\u00e4r rummet tror jag inte det \u00e4r s\u00e5. V\u00e4gen \u00e4r visserligen garanterat m\u00f6dan v\u00e4rd redan den eftersom det h\u00e4r \u00e4r s\u00e5 roligt att skapa. Men slutresultatet (n\u00e5ja, helt f\u00e4rdigt l\u00e4r det aldrig bli…), m\u00e5let och meningen,\u00a0kommer ocks\u00e5 att vara m\u00f6dan v\u00e4rt, f\u00f6r det blir inte statiskt det heller. Jag kommer att f\u00e5 vara med om en st\u00e4ndigt ny process varje g\u00e5ng jag tr\u00e4der \u00f6ver tr\u00f6skeln.\u00a0Lite magiskt k\u00e4nns det allt!<\/p>\n Allt gott<\/p>\n Bodil<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Hej, Jag har genom \u00e5ren lett en hel del projekt och d\u00e5 alltid f\u00f6rs\u00f6kt f\u00e5 till st\u00e5nd ett PROJEKTRUM – ett rum att g\u00e5 in i d\u00e4r v\u00e4ggar, tak och ibland golv bara skulle vara fulla av s\u00e5dant som h\u00f6rde …<\/p>\n