Hej,<\/p>\n
Det finns s\u00e5 m\u00e5nga aspekter av ”\u00e4ldres l\u00e4rande”, det gemensamma temat f\u00f6r allt som h\u00e4r rubriceras med ”02”. P\u00e5 f\u00f6rfattarbloggen hos Brombergs skrev jag i m\u00e5ndags:<\/p>\n
”Hur g\u00e5r det egentligen till n\u00e4r du ser en trappa? Du b\u00f6rjar garanterat inte om fr\u00e5n b\u00f6rjan varje g\u00e5ng. Redan n\u00e4r du var n\u00e5gra m\u00e5nader och n\u00e5gon gick i en trappa med dig, l\u00e4rde du dig mycket om trappor. Sedan kr\u00f6p du i dem, sprang i dem, snubblade i dem, st\u00e4dade dem, fick svindel i torntrappan, etcetera. Numera vet du s\u00e5 mycket om vad en trappa \u00e4r att sj\u00e4lva \u201dtrappheten\u201d i hela dess m\u00e5ngfald finns d\u00e4r i dina hj\u00e4rnvindlingar.<\/p>\n
N\u00e4r du ser en ny trappa, ocks\u00e5 om det \u00e4r Spanska Trappan i Rom, \u201dser\u201d du den egentligen inte som den \u00e4r. Visst, du tar emot lite nya synintryck, men med tyngdpunkt p\u00e5 just \u201dlite\u201d. Det beh\u00f6vs inte s\u00e5 m\u00e5nga eftersom det \u00e4r det nya tillsammans med det du redan vet om trappor som blir till det som du \u201dser\u201d. Blandningen av de nya intrycken och alla de gamla insikterna, sj\u00e4lva kn\u00e5dningsprocessen, sker blixtsnabbt och oftast om\u00e4rkligt f\u00f6r oss sj\u00e4lva. Allt det som \u00e4r of\u00f6r\u00e4ndrat eller \u00e5tminstone sig likt bekymrar sig hj\u00e4rnan inte om \u2013 i varje l\u00e4ge bygger den bara om utifr\u00e5n det nya. Skulle du r\u00e5ka ha en finne p\u00e5 n\u00e4san, blir den mycket <\/em>framtr\u00e4dande just eftersom den inte st\u00e4mmer med din inre bild. Omv\u00e4nt: allt det vanliga ser vi liksom inte, och hemmablindheten f\u00e5r m\u00e5nga att m\u00f6blera om stup i kvarten, just f\u00f6r att de ska kunna \u201dse\u201d hur de har det hemma.<\/p>\n Vad h\u00e4nder d\u00e5 om man blir av med delar av intrycken utifr\u00e5n<\/em> eller uttrycken inifr\u00e5n<\/em>, vad sker d\u00e5 med helheten?\u00a0 De m\u00e4nniskor som blir vuxenblinda men har kvar sitt talade spr\u00e5k kan b\u00e4ra med sig sina inre bilder och forts\u00e4tta att j\u00e4mf\u00f6ra dem med det som andra ber\u00e4ttar eller som de sj\u00e4lva kan k\u00e4nna sig fram till. F\u00f6r dem som \u00e4r barndomsblinda \u00e4r det sv\u00e5rare att skapa inre visuella bilder. \u00a0Men inte om\u00f6jligt \u2013 spr\u00e5ket kan \u00f6verbrygga mycket.<\/p>\n Men vad h\u00e4nder om man fortsatt kan \u201dse\u201d, det vill s\u00e4ga om \u00f6gonen fungerar, men om uttrycken inifr\u00e5n<\/em> f\u00f6rsvagas? Jag b\u00f6rjade fundera p\u00e5 det vid en f\u00f6rsommarlunch n\u00e4r jag h\u00f6rde en riktigt gammal kvinna s\u00e4ga \u201dmen det \u00e4r som om de f\u00f6rsvinner\u201d. Hon hade ett s\u00e4rskilt tonfall och med tanke p\u00e5 vad hon sa f\u00f6re och efter, s\u00e5 tror jag inte alls att hon menade att hennes v\u00e4nner f\u00f6rsvinner i rent fysisk bem\u00e4rkelse. Kanske f\u00f6rs\u00f6kte hon uttrycka att hur mycket vi \u00e4n h\u00f6r av oss, s\u00e5 f\u00f6rsvinner vi \u00e4nd\u00e5 f\u00f6r henne <\/em>eftersom hennes inre bilder av oss \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att l\u00f6sas upp? Jag tror att hon med hela sin k\u00e4nslighet hade b\u00f6rjat m\u00e4rka en tomhet som inte kunde h\u00e4vas av att vi snurrar runt och knackar p\u00e5 d\u00e4r i det yttre. Givetvis beh\u00f6ver detta inte handla om att hennes inre bilder har falnat \u2013 men hon f\u00e5r i varje fall inte kontakt med dem. Vad om det \u201dbara\u201d \u00e4r en depression?<\/p>\n H\u00e4ndelsen och mina funderingar efter\u00e5t fick mig att \u00e4n en g\u00e5ng plocka fram Helen Kellers \u201dThe world I live in\u201d. Hon beskriver d\u00e4r perioden mellan det hon blev d\u00f6vblind (av en febersjukdom d\u00e5 hon var 1 \u00bd \u00e5r) och det hon f\u00f6rstod sig p\u00e5 vad hennes d\u00f6vblindl\u00e4rare tecknade:<\/p>\n ”Before my teacher came to me, I didn’t know that I am. I lived in a world that was a no-world. I cannot hope to describe adequately that unconscious<\/a>, yet conscious time of nothingness. I did not know that I knew aught, or that I lived or acted or desired. I had neither will nor intellect. I was carried along to objects and acts by a certain blind impetus. I can remember all this, not because I knew that it was so, but because I have tactual memory<\/a>. It enables me to remember that I never contracted my forehead in the act of thinking. I never viewed anything beforehand or chose it. I also recall tactually the fact that never in a start of the body or a heart-beat did I feel that I loved or cared for anything. My inner life, then, was a blank without past, present, or future, without hope or anticipation.”<\/p>\n Helen Keller hade f\u00f6rlorat de yttre intrycken<\/em> och hade inget annat s\u00e4tt att uttrycka sig \u00e4n att f\u00f6rvandla sig till ett litet vilddjur. N\u00e4r hon till sist fick en l\u00e4rare som tecknade i handen p\u00e5 henne och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt ber\u00e4ttade om s\u00e5dana yttre f\u00f6rem\u00e5l och skeenden som Helen varken s\u00e5g eller h\u00f6rde, kunde hon efterhand b\u00f6rja l\u00e4ra sig ett nytt spr\u00e5k och \u00e5terf\u00e5 ett samspel mellan det yttre och det inre. Hon utvecklades till en stark m\u00e4nniska med unika insikter om vikten av samspelet mellan det yttre och det inre.<\/p>\n Men om man i st\u00e4llet f\u00f6rlorar det inres uttrycksf\u00f6rm\u00e5ga<\/em>? D\u00e5 blir det sv\u00e5rt p\u00e5 riktigt. Det r\u00f6r vid n\u00e5got som g\u00e5r vida ut\u00f6ver det vi brukar f\u00f6rknippa med gl\u00f6mska, det vill s\u00e4ga att vi gl\u00f6mmer h\u00e4ndelser, att vi st\u00e5r mitt p\u00e5 k\u00f6ksgolvet och inte kan komma p\u00e5 vad vi skulle g\u00f6ra d\u00e4r, att vi gl\u00f6mmer detaljer som namn och sifferkombinationer eller datorkommandon eller n\u00e5got annat banalt. Allt s\u00e5dant g\u00e5r att hantera och det finns bra hj\u00e4lpmedel f\u00f6r det. Men om man tappar man sj\u00e4lva samspelet mellan det yttre och det inre, d\u00e5 p\u00e5verkar det inte bara kommunikationen mellan m\u00e4nniskor utan ocks\u00e5 kommunikationen med en sj\u00e4lv och d\u00e4rmed ens f\u00f6rm\u00e5ga att g\u00f6ra n\u00e5got av nya intryck. S\u00e5 att man faktiskt kan \u201dse\u201d en trappa. Eller f\u00f6r den delen en m\u00e4nniska.”<\/p>\n Allt gott<\/p>\n Bodil<\/p>\n <\/p>\n <\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Hej, Det finns s\u00e5 m\u00e5nga aspekter av ”\u00e4ldres l\u00e4rande”, det gemensamma temat f\u00f6r allt som h\u00e4r rubriceras med ”02”. P\u00e5 f\u00f6rfattarbloggen hos Brombergs skrev jag i m\u00e5ndags: ”Hur g\u00e5r det egentligen till n\u00e4r du ser en trappa? Du b\u00f6rjar garanterat …<\/p>\n