En del av det som jag nu upplever s\u00e5 existentiellt att det ber\u00f6r mig \u00e4nda in i m\u00e4rgen har alltid ber\u00f6rt mig – men garanterat inte p\u00e5 samma s\u00e4tt och inte s\u00e5 djupt. Dit h\u00f6r Harry Martinsons Aniara som jag tidigare ber\u00e4ttat om:<\/p>\n
Och m\u00e5nga stod d\u00e4r stumma.<\/em><\/p>\n Men n\u00e5gon sade pl\u00f6tsligt<\/em><\/p>\n ett ljus\u00e5r \u00e4r en grav.<\/em><\/p>\n De tjugo \u00e5rens resa<\/em><\/p>\n \u00e4r sextons timmars ljusv\u00e4g <\/em><\/p>\n p\u00e5 ljus\u00e5rsgravens hav.<\/em><\/p>\n D\u00e5 skrattade vi inte.<\/em><\/p>\n D\u00e5 gr\u00e4t vi n\u00e4stan alla.<\/em><\/p>\n Ett ljus\u00e5r \u00e4r en grav.<\/em><\/p>\n N\u00e4r jag l\u00e4ste Aniara som ton\u00e5ring d\u00e5 diktverket kom ut, funderade jag mest\u00a0\u00f6ver det mots\u00e4gelsefulla i att man i skolan fick l\u00e4ra sig s\u00e5\u00a0noga vad ett ljus\u00e5r \u00e4r (hur l\u00e5ngt ljuset hinner p\u00e5 1 \u00e5r): 30000x60x60x24x365 mil = 946 000 000 000 mil, men aldrig n\u00e5gonsin att s\u00e4tta det i relation till det m\u00e4nskligt m\u00f6jliga. \u00a0Med Aniara kom k\u00e4nslan: hur kan det inte ha varit f\u00f6r dessa rymdresen\u00e4rer som hade varit ute i 20 \u00e5r och var p\u00e5 v\u00e4g mot en s\u00e4ker d\u00f6d att bet\u00e4nka att hela<\/em> deras dittillsvarande resa bara hade tagit 16 timmar f\u00f6r ljuset?!<\/p>\n Nu som 69-\u00e5ring har k\u00e4nslan tagit ett spr\u00e5ng: den \u00e4r starkare, djupare och ocks\u00e5 mer personlig. Den handlar om\u00a0vad det har betytt f\u00f6r mig att ha levt i alla dess 69 \u00e5r, om\u00a0vad jag\u00a0k\u00e4nner inf\u00f6r just denna dagen, inf\u00f6r den just nu p\u00e5g\u00e5ende stunden och inf\u00f6r den som strax kommer.\u00a0\u00a0Och den handlar ocks\u00e5 om hur det n\u00e4rmaste decenniet ber\u00f6r mig k\u00e4nslom\u00e4ssigt. Jag har inte s\u00e5 m\u00e5nga ord f\u00f6r detta – men v\u00e4l k\u00e4nslor som sk\u00e4lver till, bilder som glider f\u00f6rbi och f\u00e4rger som lyser upp.<\/p>\n Allt gott<\/p>\n Bodil<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" En del av det som jag nu upplever s\u00e5 existentiellt att det ber\u00f6r mig \u00e4nda in i m\u00e4rgen har alltid ber\u00f6rt mig – men garanterat inte p\u00e5 samma s\u00e4tt och inte s\u00e5 djupt. Dit h\u00f6r Harry Martinsons Aniara som jag …<\/p>\n