Hej,<\/p>\n
Nuf\u00f6rtiden \u00e4r jag en t\u00e4mligen j\u00e4mn-jobbande pension\u00e4r med m\u00f6jlighet att styra min tillvaro s\u00e5 att den totalt sett \u00e4r n\u00e5got s\u00e5 n\u00e4r \u00a0i balans. Men jag har d\u00e4rf\u00f6r inte gl\u00f6mt hur sv\u00e5rt det var i m\u00e5nga, m\u00e5nga \u00e5r att b\u00f6rja jobba igen i mitten p\u00e5 augusti. Ja, just den h\u00e4r veckan har f\u00f6r mig en aura kring sig av det som utgjorde den stora h\u00f6stkrampen<\/em>.<\/p>\n Jag hade ett roligt jobb och ville inte vara utan det, absolut inte. Men jag fick liksom sv\u00e5rt att andas, sv\u00e5rt att sova, sv\u00e5rt att … allt m\u00f6jligt n\u00e4r jag l\u00e4mnade sommarens ostyrda fria tillvaro f\u00f6r arbetslivets m\u00e5nga uppgifter, samspel, regler, h\u00e4nsynstaganden. En del var betingat av det yttre faktiska: det \u00e4r sv\u00e5rt f\u00f6r en m\u00e4nniska med min l\u00e4ggning att byta sommarens fria horisonter, larmbefriade ljudlandskap och naturliga dofter mot stadens inst\u00e4ngdhet, m\u00e4nnisko- och trafikt\u00e4thet, ov\u00e4sen och avgaser. Annat handlade om arbetsvardagen i sig: dess upplevda tidspress och alla dess m\u00f6jliga och om\u00f6jliga ekvationer. Pl\u00f6tsligt kunde jag inte f\u00e5 leva mest bara p\u00e5 k\u00e4nn och vara aktiv men inte k\u00e4nna n\u00e5gon press. Pl\u00f6tsligt kr\u00e4vdes det av mina inre planerare att de skulle g\u00e5 p\u00e5 h\u00f6gvarv f\u00f6r att f\u00e5 det hela att g\u00e5 ihop.<\/p>\n De f\u00f6rsta tv\u00e5, tre veckorna av h\u00f6sten brukade jag t\u00e4nka att det \u00e4r tur att jag har varit med om detta tidigare s\u00e5 att jag vet att det g\u00e5r \u00f6ver. Ibland t\u00e4nkte jag ocks\u00e5 ett steg l\u00e4ngre: vad var detta ”det” som skulle ”g\u00e5 \u00f6ver”?! Och var det egentligen alldeles fel av mig att s\u00e5 anpassa mig till pressen s\u00e5 att jag inte l\u00e4ngre m\u00e4rkte den? Sedan hann jag nog inte t\u00e4nka s\u00e5 mycket mer – det var ju s\u00e5 mycket som skulle g\u00f6ras …Jag ins\u00e5g allts\u00e5 aldrig d\u00e4r – mitt i pressen och stressen – att delar av min h\u00f6stkramp f\u00f6rorsakades inte av det faktiska yttre utan av ett hj\u00e4rnsp\u00f6ke hos b\u00e5de mig och andra. Arbetet med stort ”A” hade vuxit sig stort l\u00e5ngt utanf\u00f6r sina dom\u00e4ner. M\u00e5nga av oss, d\u00e4ribland jag sj\u00e4lv, engagerade oss i jobbet inte bara under arbetsdagen utan ocks\u00e5 under en p\u00e5 tok f\u00f6r stor andel av fritiden.<\/p>\n I min bok och p\u00e5 den h\u00e4r bloggen har jag skrivit om det mots\u00e4gelsefulla i att vi bara f\u00f6rv\u00e4rvsarbetar 10% av v\u00e5r livstid men \u00e4nd\u00e5 upplever att vi arbetar ”alltid”. Hur kommer det sig? Och \u00e4r kanske stora delar av h\u00f6stkrampens strupgrepp sj\u00e4lvf\u00f6rv\u00e5llade? Ja. Det \u00e4r n\u00e4r vi pl\u00f6tsligt faller tillbaka till att ge arbetet ett alltf\u00f6r dominant inflytande i v\u00e5r tankev\u00e4rld som tillvaron k\u00e4nns s\u00e5 totalf\u00f6r\u00e4ndrad n\u00e4r vi ska genomleva \u00f6verg\u00e5ngen till arbets\u00e5rets vardag.<\/p>\n Vad kan du d\u00e5 g\u00f6ra \u00e5t det? Prova till en b\u00f6rjan att skratta lite sn\u00e4llt – \u00e5t dig sj\u00e4lv och \u00e5t andra – n\u00e4r ni blir alltf\u00f6r uppfyllda av arbetet och l\u00e5ter det v\u00e4lla ut \u00f6ver tillvarons alla delar. Undvik att prata jobbet, jobbet och \u00e5ter jobbet – d\u00e4r hemma och med dina v\u00e4nner p\u00e5 fritiden. Ge jobbet det jobbet tillh\u00f6r – men inte mer och absolut inte allt. Du beh\u00f6ver inte bli av med allt det fina i semestern ”bara” f\u00f6r att du b\u00f6rjar jobba igen. Det finns kvar och du kan h\u00e5lla fast vid det, bara du inte tappar proportionerna.<\/p>\n Det \u00e4r just\u00a0<\/em>vid semesterns slut som du b\u00e4st kan v\u00e4rna att arbetet faktiskt bara ska f\u00e5 vara ”arbetet” och d\u00e4rf\u00f6r inte f\u00e5 ta mer plats \u00e4n s\u00e5 i din inre tanke- och k\u00e4nslov\u00e4rld. Kan du sj\u00e4lv h\u00e5lla emot, \u00e5tminstone lite grand, bidrar du ocks\u00e5 till andras m\u00f6jligheter att h\u00e5lla emot s\u00e5 att ocks\u00e5 de undviker den kollektiva galenskapen att l\u00e5ta arbetet sv\u00e4mma \u00f6ver alla br\u00e4ddar.<\/p>\n Allt gott<\/p>\n Bodil<\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Hej, Nuf\u00f6rtiden \u00e4r jag en t\u00e4mligen j\u00e4mn-jobbande pension\u00e4r med m\u00f6jlighet att styra min tillvaro s\u00e5 att den totalt sett \u00e4r n\u00e5got s\u00e5 n\u00e4r \u00a0i balans. Men jag har d\u00e4rf\u00f6r inte gl\u00f6mt hur sv\u00e5rt det var i m\u00e5nga, m\u00e5nga \u00e5r att …<\/p>\n