\u00a0<\/p>\n
Jag \u00e4r nyss hemkommen fr\u00e5n Gr\u00f6nland och vet nu svaret p\u00e5 Hasse Alfredsons fr\u00e5ga ”Varf\u00f6r \u00e4r det s\u00e5 ont om Q?” Det \u00e4r att de \u00e4r\u00a0upptagna av att i or\u00e4kneligt antal ing\u00e5 i gr\u00f6nl\u00e4ndska ortnamn…<\/p>\n
Det var ett oerh\u00f6rt \u00e4ventyr att n\u00e4rma sig denna j\u00e4ttelika ismaskin\u00a0som Gr\u00f6nland \u00e4r\u00a0och att komma n\u00e4ra b\u00e5de\u00a0inlandsisen och dess \u00e4ttlingar – isberg, isberg, isberg, vart \u00e4n \u00f6gat spanade under dagar fulla av polarb\u00e5tsexpeditioner.\u00a0Det var flytv\u00e4st p\u00e5 och av stup i kvarten f\u00f6r att f\u00e5 uppleva n\u00e4rkontakten med b\u00e5de isbergsv\u00e4rlden och gr\u00f6nl\u00e4nningarnas bos\u00e4ttningar. Ocks\u00e5 jag vande mig vid att kliva \u00f6ver b\u00e5tkanter, anv\u00e4nda sj\u00f6mansgrepp och en massa annat f\u00f6r en landkrabba ovant. Det \u00e4r ju s\u00e5 med oss m\u00e4nniskor: det vi ”m\u00e5ste” l\u00e4ra oss, det l\u00e4r vi oss.<\/p>\n
Rakt upp och ner har jag inte bara l\u00e4rt mig att \u201dice is nice\u201d och\u00a0att \u201dnever fight against ice\u201d. Jag har ocks\u00e5 f\u00e5tt vara med om hur s\u00e5dana reflexioner bubblat upp som kan vara av relevans f\u00f6r den h\u00e4r bloggen. Det dyker s\u00e4kert upp fler undan f\u00f6r undan men h\u00e4r vill jag bara g\u00f6ra en f\u00f6rsta komma-hem-reflexion utifr\u00e5n inuiternas trumdans. <\/em><\/p>\n Trumdansens bakgrund: de oerh\u00f6rt sv\u00e5ra f\u00f6rh\u00e5llanden under vilka inuiterna levt och fortfarande delvis lever har inte f\u00f6rskonat dem fr\u00e5n vare sig ov\u00e4nskap, s\u00e5rande handlingar, brott eller fiendskap inom den egna gruppen. Men man var s\u00e5 beroende av varandra att ingen fiendskap i v\u00e4rlden fick f\u00f6rhindra ett fortsatt arbete tillsammans. <\/em>Alla var medvetna om detta och om att alternativet annars var att familjen\/ bos\u00e4ttningen helt enkelt skulle g\u00e5 under. Man klarade(r?) sig inte ensam p\u00e5 Gr\u00f6nland\u00a0– och inte heller i en alltf\u00f6r liten gemenskap.<\/p>\n P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt m\u00e5ste d\u00e4rf\u00f6r starka sp\u00e4nningar hanteras s\u00e5 att man d\u00e4refter kunde forts\u00e4tta i sin arbetsgemenskap. Det \u00e4r\u00a0d\u00e4r som ”trumdansen” kommer in. De tv\u00e5 kombattanterna med varsin handh\u00e5llen liten trumma r\u00f6r sig kring varandra under suggestivt trummande och s\u00e5ng och intensiv och n\u00e4ra \u00f6gonkontakt till dess att sp\u00e4nningarna minskar s\u00e5pass att den ene viker sig och det blir m\u00f6jligt att g\u00e5 vidare – utifr\u00e5n i b\u00e4sta fall en ny balans.<\/p>\n Hur effektivt dansandet kan ha varit, kan vi f\u00f6rst\u00e5s inte ens ana oss till. Lite hj\u00e4lper det att ha sett dansen, och sj\u00e4lv vill jag \u00e5tminstone g\u00e5 s\u00e5 l\u00e5ngt att jag s\u00e4ger att det rimligen \u00e4r b\u00e4ttre att lite <\/em>kunna l\u00e4tta p\u00e5 trycket \u00e4n att bara bita ihop. Men viktigare var att samtidigt som jag s\u00f6gs in i trumdansens suggestiva upprepningar, gick tanken vidare: s\u00e5 oerh\u00f6rt v\u00e4sensskild deras situation var fr\u00e5n den tidsanda vi lever i h\u00e4r och nu. F\u00f6r dem var det en n\u00f6dv\u00e4ndighet att tillvarata alla och allt. F\u00f6r oss \u00e4r det som om det blivit till en ”n\u00f6dv\u00e4ndighet”\u00a0med en stor arbetsl\u00f6shet, inte minst bland de unga, och med en j\u00e4ttestor andel\u00a0pension\u00e4rer som man inte r\u00e4knar med.<\/p>\n Sj\u00e4lv minns jag fortfarande hur jag stod och diskade och hur v\u00e4rlden liksom stannade upp (och d\u00e4rmed h\u00e4nderna) n\u00e5gon g\u00e5ng p\u00e5 1970-talet n\u00e4r jag f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen h\u00f6rde n\u00e5gon (det var G\u00f6sta Bohman) uttala att ett ”modernt samh\u00e4lle har inte r\u00e5d med full syssels\u00e4ttning”. Jag ville inte acceptera det d\u00e5. Och jag vill det inte heller nu 40 \u00e5r senare n\u00e4r trumdansen \u00e5terf\u00f6rde mig till samma tankeg\u00e5ngar.\u00a0Trots termer som friktionsarbetsl\u00f6shet, strukturomvandlingsarbetsl\u00f6shet, etc kan\u00a0det helt enkelt inte vara rimligt att ge upp insikten att det blir b\u00e4ttre om vi hj\u00e4lps \u00e5t. Och ambitionen b\u00f6r vara att det skall vi klara – vilken trumdans vi \u00e4n skall ta till.<\/p>\n Det kan beh\u00f6vas mycket arbete f\u00f6r att ta bort de hinder som idag st\u00e4ller sig i v\u00e4gen f\u00f6r ambitionen att alla skall kunna vara med och bidra. N\u00e4r det exempelvis nu \u00e4r p\u00e5\u00a0tok f\u00f6r m\u00e5nga gamla m\u00e4nniskor som hindras genom samtidsnormerna <\/em>kring pension\u00e4rer, den egna sj\u00e4lvbilden <\/em>och omv\u00e4rldens f\u00f6rest\u00e4llningar <\/em>om \u00e4ldre,\u00a0arbetsgivarnas ovana vid en ny medarbetartyp<\/em>, etc. – ja, d\u00e5 f\u00e5r vi v\u00e4l g\u00f6ra n\u00e5got \u00e5t dessa hinder, inte ta dem till int\u00e4kt f\u00f6r att det \u00e4r s\u00e5 skall vara.<\/p>\n Jag \u00e5terkommer i Almedalen till fr\u00e5gest\u00e4llningar av denna typ (och en hel del andra) i tre olika sammanhang : hos V\u00e5rdalstiftelsen, SPF och Europeiska Socialfonden. Alla utifr\u00e5n olika vinklingar. Det blir utmanande – precis s\u00e5 som det skall vara f\u00f6r att vara roligt – och efter\u00e5t kommer jag att ber\u00e4tta mer h\u00e4r om mina f\u00f6rs\u00f6k att g\u00f6ra n\u00e5got av utmaningarna.<\/p>\n Allt gott<\/p>\n Bodil (som full av gl\u00e4dje \u00f6ver en stor resa \u00e4nd\u00e5 tycker att det \u00e4r oerh\u00f6rt sk\u00f6nt att vara hemma igen)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" \u00a0 Jag \u00e4r nyss hemkommen fr\u00e5n Gr\u00f6nland och vet nu svaret p\u00e5 Hasse Alfredsons fr\u00e5ga ”Varf\u00f6r \u00e4r det s\u00e5 ont om Q?” Det \u00e4r att de \u00e4r\u00a0upptagna av att i or\u00e4kneligt antal ing\u00e5 i gr\u00f6nl\u00e4ndska ortnamn… Det var ett oerh\u00f6rt …<\/p>\n