Generationsrelationer mellan nu levande m\u00e4nniskor finns av flera typer. En s\u00e5dan existerar mellan olika individer i samma familj, en annan mellan olika samtida demografiska generationer (t ex mellan 40-talisterna och 70-talisterna). Det \u00e5ldrande samh\u00e4llet g\u00f6r nu att generationsrelationerna av b\u00e5da slagen h\u00e5ller p\u00e5 att f\u00f6r\u00e4ndras, och att det kr\u00e4vs en nyutveckling om vi skall f\u00e5 mer av samverkan och mindre av konflikter.<\/p>\n
I familjen<\/strong> Internationell forskning visar att den starkaste generationsrelationen hos \u00e4ldre \u00e4r den mellan barnbarn och deras morm\u00f6drar\/farm\u00f6drar. I brev och i dagb\u00f6cker skriver gamla kvinnor f\u00f6rst och fr\u00e4mst om just sina barnbarn \u2013 om gl\u00e4djen \u00f6ver att de finns, om sorgen \u00f6ver att beh\u00f6va skiljas fr\u00e5n dem, om oron \u00f6ver att de skall r\u00e5ka ut f\u00f6r alltf\u00f6r stora sv\u00e5righeter.<\/p>\n Som gammal \u2013 n\u00e4r man h\u00e5ller p\u00e5 och bet\u00e4nker sitt liv \u2013 passar det s\u00e5 bra in i livssituationen att f\u00e5 ber\u00e4tta. <\/em>Alla barn gillar ju ber\u00e4ttelser, eftersom det \u00e4r genom ber\u00e4ttelser som de sj\u00e4lva k\u00e4nner sig \u00e4lskade och kan f\u00e5 fungerande sammanhang f\u00f6r hur livet h\u00e4nger ihop. Det \u00e4r samtidigt d\u00e5 som barnbarnen \u00e4r i r\u00e4tt \u00e5lder f\u00f6r att vilja veta: hur var det n\u00e4r mamma var liten, vem hade docksk\u00e5pet d\u00e5, var fanns jag innan jag var f\u00f6dd, var bodde ni innan, etc.<\/p>\n Det kan bli djupt g\u00e5ende relationer mellan tv\u00e5 generationer med gott om tid och med ett \u00f6msesidigt samtidigt behov av ber\u00e4ttelser (\u00e4ven om behovet har olika orsaker). Vi \u00e4r m\u00e5nga i far- och morf\u00f6r\u00e4ldragenerationen som ocks\u00e5 tar ett stort vardagsansvar f\u00f6r barnbarnen och hj\u00e4lper till i alla dessa situationer d\u00e5 det finns f\u00f6r sm\u00e5 marginaler i sm\u00e5barnsf\u00f6r\u00e4ldrars liv f\u00f6r att de sj\u00e4lva skall kunna klara upp livet. Jag har aldrig sett n\u00e5gra samh\u00e4llsekonomiska ber\u00e4kningar f\u00f6r vad den insatsen motsvarar i rena pengar (kanske finns det s\u00e5dana?), men rimligen handlar det om stora belopp. F\u00f6r att inte tala om f\u00f6ljdeffekterna av att det p\u00e5 arbetsplatser kan bli lite st\u00f6rre kontinuitet genom f\u00e4rre \u201dv\u00e5rd av sjukt barn\u201d. \u00a0\u00a0<\/p>\n Mellan demografiska generationer Sj\u00e4lv har jag tr\u00e4ffat en starkt k\u00e4nsloburen kvinna som beskrev hur hon t\u00e4nker: \u201df\u00f6rst kunde ni 40-talister k\u00f6pa hus i er ungdom eftersom inflationen \u00e5t upp r\u00e4ntorna, sedan fick ni alla dessa v\u00e4lbetalda jobb och chefstj\u00e4nster, sedan blev ni sittande d\u00e4r som proppen Orvar, och nu n\u00e4r ni \u00e4r 65+ t\u00e4nker de inte ens bli gamla!\u201d Jag beh\u00f6ver v\u00e4l knappast s\u00e4ga att det blev ett sp\u00e4nnande samtal mellan oss. \u00a0V\u00e5ra delvis olika f\u00f6rest\u00e4llningsv\u00e4rldar handlar om att det i hennes finns det en konstant kaka att dela p\u00e5, medan kakans storlek i min best\u00e4ms av vad vi g\u00f6r och hur vi b\u00e4ttre kan anv\u00e4nda gemensamma resurser <\/em>om vi hj\u00e4lps \u00e5t \u00f6ver generationsgr\u00e4nserna. Att b\u00e4ttre anv\u00e4nda gemensamma resurser <\/em>\u00e4r \u00a0<\/em>min definition p\u00e5 \u201dsann tillv\u00e4xt\u201d och det som skiljer denna tillv\u00e4xt fr\u00e5n den som bara handlar om st\u00f6ld \u2013 fr\u00e5n andra omr\u00e5den eller andra generationer.<\/p>\n P\u00e5 den tid d\u00e5 man eventuellt hade en liten jordbit och sedan inget mer, inte sj\u00e4lv kunde p\u00e5verka den totala kakan, fick m\u00e4nniskor tidvis emigrera f\u00f6r att f\u00e5 plats, kunna \u00f6verleva och f\u00e5 livsrum. I v\u00e5r tid med all dess inriktning p\u00e5 det immateriella (de st\u00f6rsta delarna av det dominanta informations- och kommunikationssamh\u00e4llet handlar faktiskt enbart om detta) \u00e4r det vi sj\u00e4lva som skapar kakan, och det finns faktiskt inga anledningar till varf\u00f6r vi skulle beh\u00f6va st\u00e5 i v\u00e4gen f\u00f6r varandra. D\u00e4remot finns det mycket att vinna p\u00e5 att hitta nya former f\u00f6r samspel mellan ungdomlig ork och of\u00f6rskr\u00e4ckthet och \u00e4ldres seniorskap, erfarenhetsbankar och improvisationsf\u00f6rm\u00e5ga utifr\u00e5n tidigare erfarenhet. Jag beh\u00f6ver v\u00e4l knappast n\u00e4mna att detta ocks\u00e5 g\u00e4ller f\u00f6r arbetsmarknaden. <\/em>Ungdomsarbetsl\u00f6sheten f\u00f6rsvinner inte<\/em> f\u00f6r att \u00e4ldre slutar \u201darbeta\u201d. Jag vill g\u00e4rna st\u00e5 p\u00e5 barrikaderna f\u00f6r att unga m\u00e4nniskor m\u00e5ste f\u00e5 k\u00e4nna att de beh\u00f6vs, kan g\u00f6ra nytta och hela tiden l\u00e4ra sig nytt, men v\u00e4gen dit g\u00e5r knappast genom att gamla m\u00e4nniskor liksom bara skall f\u00f6rsvinna. Det kan tv\u00e4rtom vara s\u00e5 att gamla m\u00e4nniskor som introdukt\u00f6rer och mentorer p\u00e5 arbetsplatser kan beh\u00f6vas f\u00f6r att just minska<\/em> ungdomsarbetsl\u00f6sheten.<\/p>\n Roskilde UniversitetsCenters har som logotyp en stiliserad korall och runt den texten (p\u00e5 latin): \u201dI stillheten d\u00f6den, i r\u00f6relsen livet\u201d. Bakgrunden \u00e4r att koraller bara kan trivas i mycket rent och salthaltigt vatten i st\u00e4ndig f\u00f6relse. D\u00e4rf\u00f6r d\u00f6r korallerna p\u00e5 l\u00e4sidan av reven medan det p\u00e5 vindsidan d\u00e4r v\u00e5gorna och str\u00f6mmarna \u00e4r starkast v\u00e4xer fram stora och vackra nya utskott. Samtidigt \u00e4r det de \u00e4ldre men mer f\u00f6rkalkade delarna av revet som ger det dess styrka och f\u00f6rm\u00e5ga att genom \u00e5rhundradena st\u00e5 emot v\u00e5gornas p\u00e5frestning. Jag tror inte att relationer mellan generationer kan uttryckas mycket vackrare \u00e4n s\u00e5 om samtidigt beskrivningen skall vara kort. Det funkar inte att de \u00e4ldre abdikerar. De har ocks\u00e5 ett ansvar f\u00f6r att st\u00e5 upp. \u00a0<\/p>\n Alienation Detta problem kan komma att \u00f6ka i takt med att allt fler blir allt \u00e4ldre. En ber\u00e4ttigad fr\u00e5ga \u00e4r hur m\u00e5nga och hur omfattande djupg\u00e5ende normf\u00f6r\u00e4ndringar som en individ och en generation egentligen kan orka med under sin livstid. H\u00e4r kommer det att beh\u00f6vas en stor \u00d6MSESIDIG RESPEKT: fr\u00e5n v\u00e5r sida en respekt f\u00f6r att de yngre inte g\u00e4rna kan associera till n\u00e5got som de inte har n\u00e5gon erfarenhet av och fr\u00e5n de yngres f\u00f6r att \u00e4ldre m\u00e4nniskor talar och handlar utifr\u00e5n helt andra perspektiv och att dessa ocks\u00e5 kan vara berikande f\u00f6r dem. Vi beh\u00f6ver med andra ord allt mer utvecklas till nyfikna kulturantropologer \u2013 p\u00e5 hemmaplan! \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0<\/strong><\/strong><\/p>\n Och s\u00e5 beh\u00f6ver vi veta mer om varandra. Sociologen Lars Tornstam har i en stor unders\u00f6kning visat hur okunniga unga m\u00e4nniskor \u00e4r om gamla m\u00e4nniskors livsf\u00f6rh\u00e5llanden och hur de fr\u00e4mst ser de gamla som beklagansv\u00e4rda och isolerade. Samtidigt \u00e4r det inte mycket som gamla m\u00e4nniskor vet om ungas livssituation. De vet exempelvis inte att ungas ensamhetsk\u00e4nslor \u00e4r vanligare \u00e4n gamlas. Och de vet inte heller att unga m\u00e4nniskors v\u00e5ld fr\u00e4mst riktar sig mot andra unga m\u00e4nniskor, inte mot gamla.<\/p>\n F\u00f6r att n\u00e5 b\u00e4ttre kunskaper om varandra beh\u00f6ver vi lyssna mycket mer \u00f6ver generationsgr\u00e4nser och undvika att engagera oss alltf\u00f6r \u00e5lderssegregerat<\/em>. <\/em>Andra akt\u00f6rer som kan hj\u00e4lpa till \u00e4r forskningen, f\u00f6retagen, massmedia och politiken. Det kan bli viktigt, kanske avg\u00f6rande, att st\u00e4ndigt f\u00e5 veta hur det \u00e4r<\/em> <\/em>och l\u00e5ta detta utmana hur vi tror <\/em>att det \u00e4r. Ett exempel bland m\u00e5nga \u00e4r den unders\u00f6kning av olika \u00e5ldersgruppers h\u00e4lsa som Apoteket presenterar kommande veckan (14\/9, 2011). Jag \u00e5terkommer till den h\u00e4r p\u00e5 bloggen.<\/p>\n Allt gott<\/p>\n Bodil<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Generationsrelationer mellan nu levande m\u00e4nniskor finns av flera typer. En s\u00e5dan existerar mellan olika individer i samma familj, en annan mellan olika samtida demografiska generationer (t ex mellan 40-talisterna och 70-talisterna). Det \u00e5ldrande samh\u00e4llet g\u00f6r nu att generationsrelationerna av b\u00e5da …<\/p>\n
\nJag \u00e4r inte ensam om att uppleva barnbarnen som oerh\u00f6rt viktiga i mitt liv, b\u00e5de i vardagens g\u00e5ng och till fest, b\u00e5de prosaiskt och existentiellt. Det inneb\u00e4r exempelvis en stor f\u00f6r\u00e4ndring, ocks\u00e5 f\u00f6r mig, att det \u00e4ldsta barnbarnet nu flyttat utomlands. Ja, det \u00e4r som om den k\u00e4nslom\u00e4ssiga n\u00e4rheten till barnbarnen med \u00e5ren blivit viktigare \u00e4n den till barnen (en f\u00f6r\u00e4ndring som \u00e4ven barnen ser med positiva \u00f6gon \u2013 f\u00f6r det \u00e4r ju deras barn, deras \u00f6gonstenar, det handlar om). Jag tror mig veta att om en st\u00f6rre katastrof skulle intr\u00e4ffa vore det i f\u00f6rsta hand v\u00e5ra barnbarn, inte v\u00e5ra barn, som jag till varje pris skulle f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 fatt p\u00e5 och r\u00e4dda.<\/p>\n
\n<\/strong>Redan p\u00e5 tidigt 90-tal (i \u201dSelfish generation\u201d) gjorde David Thomson en pessimistisk framskrivning av att det skulle bli \u201dworkers against pensioners\u201d. Idag \u00e4r det bara alltf\u00f6r l\u00e4tt att f\u00e5nga upp dessa tong\u00e5ngar i de p\u00e5g\u00e5ende svenska diskussionerna om skatteskillnader mellan arbetare och pension\u00e4rer. <\/strong><\/p>\n
\n<\/strong>Inte s\u00e5 f\u00e5 \u00e4ldre k\u00e4nner sig fr\u00e4mmande i och f\u00f6r sin samtid vilket l\u00e4tt kan utveckla sig till nog s\u00e5 stora problem. Man kan kl\u00e4 sig som en 30-\u00e5ring och ha h\u00e5rf\u00e4rg som en 30-\u00e5ring, man kan sl\u00e4ta ut sina rynkor n\u00e5got s\u00e5 n\u00e4r men man kan inte lika l\u00e4tt \u00e4ndra alla de normer som man vuxit upp med och betingats till. Och man vill det kanske inte heller, f\u00f6r normerna och f\u00f6rest\u00e4llningsv\u00e4rldarna kan vara en avg\u00f6rande del i ens personlighet och identitet. <\/strong><\/p>\n