11. Late bloomers
Hej,
”Late bloomers” står för människor som blommar upp först sent i livet. Blommar ut först då, kommer till sin rätt först då. En sådan beteckning hade inte uppkommit om inte ”late bloomers” varit något exotiskt. Mycket riktigt var det också så förr – senblommande människor var tämligen sällsynta . Mer och mer sällsynta ju längre man går tillbaka i tiden. De allra flesta fick ju inte chansen att visa hur de hade kunnat bli som äldre och vilka förmågor de hade kunnat utveckla eftersom de var döda långt dessförinnan. Inte ens för dem som faktiskt blev gamla var chansen särskilt stor att de skulle kunna blomma upp sent. Det fanns så mycket annat som ställde sig i vägen för deras blomutveckling – de hade ont, var tandlösa, såg dåligt, hörde dåligt, etc. Det fanns kort sagt för många hinder i vägen, för mycket annat som tog det mesta av orken. Det var bara små rännilar som blev över för den positiva utvecklingen.
Men just nu hör jag ”late bloomers” nämnas än här och än där – utifrån ett (som jag upplever det) nymornat intresse. Själv tänker jag att dessa mängder av ”nya” upptäckter kanske främst speglar att late bloomers numera är tämligen vanliga. Vad om detta i själva verket är en direkt följd av att när man står där med alla sina många årsringars möjligheter, all sin årsrikedom, och samtidigt slipper möta många av de hinder som förr lade sig i vägen – då kan man liksom inte låta bli att fortsätta att blomma? Man kan kanske inte ens låta bli att också utveckla blommor av en ny sort?
Allt gott
Bodil
Hej Bódil!
Apropå Värderingsmässigt:
Tack för din djupa visdom.
En tidigare arbetskamrat till mig hade som ledstjärna när det gällde inkommande e-post: ”Om jag inte förstår det så är det nog inte till mig”.
Beträffande den åldersriktade reklamen har jag hört talas om 59-års gränsen tidigare. 45-års gränsen däremot inte. Men, precis som du säger, är det säkert en ledtråd till det rätt ”smala” utbudet i reklam-TV. Kan det vara så att visdomen lagrade i våra årsringar utgör ett för stort hinder? Vi går inte på riktigt vad som helst – längre? Vi har en åsikt om vad som är en förbättring eller bara en förändring. Eller rentav en försämring? Jag anser nämligen att vi inte alls är särskilt förändringsobenägna. Däremot tror jag att de allra flesta av oss är försämringsobenägna. Och försämringar är vi bra på att upptäcka. Därför tror jag att vi som grupp upplevs som alldeles för besvärliga att övertyga ens med mördande reklam. En av mina känningar i TV-världen har sagt att reklam-TV är inte intresserad av kvalité. Kvalité är dyrt. Bara så pass att åskådaren inte byter kanal. Inte mer. Men visst är det konstigt, jag håller helt och hållet med, varför anstränger man sig inte mer för att övertyga oss 59-plusare. Vi som äntligen har lite pengar över?
Hälsningar Dan Rydén, Solna
Hej, Dan,
Bra uttryck ”försämringsobenägna”, det ska jag spara på. För jag tror det ligger där någonstan: alla människor är förstås försämringsobenägna, men vi äldre kan vara bättre på att skilja försämrande nymodigheter från förbättrande nymodigheter från nymodigheter som bara är fullständigt ointressanta. Detta genom att förmågan att se sammanhang ökar med åren.
Allt gott
Bodil
Hej!
Vi pensionärer har ju Smart Senior, som mer handlar om att få rabatt än ”mördande reklam”.
Vet inte om PRO-medlemskap är ett krav för att erhålla denna rabatt.
Gun