33. Vad hjälper det om jag inte tror dig?!
Hej,
Rubrikfrågan är väldigt bra, och svaret är entydigt:”inte ett dugg!!!” Har någon börjat misstro dig, kan du argumentera, berätta och förklara hur länge som helst utan framgång. Tillit är en av de viktigaste relationerna människor emellan.
Därför: om vi ska komma någonstans i försöken mot ett rimligare förhållande till arbete, måste vi gå varligt fram. Lyssna till varandra, ha respekt för varandras låsningar, vara fantasirika och konviviala, dvs försöka åstadkomma en stämning där alla tack vare varandra kan lyfta sig i håret och tänka och göra sådant som annars varit omöjligt.
Allt gott
Bodil
Hej Bodil!
Det är just här jag tycker att din bok är så fin. Det går varligt fram, den vill få oss alla att börja fundera och bli delaktiga i en förändrad syn på arbete. Konstigt nog är det just det som boken fått kritik för när jag läst ett par recensioner. Att den inte ger några svar.
Jag prenumererar på en grön tidning, Syre. Där diskuteras medborgarlön flitigt. Jag har en känsla av att det är att gå för fort fram. För många är detta så helt främmande. Att göra rätt för sig handlar om att ha ett lönearbete, helt enkelt. Det gäller att vara försiktig, som du skriver och inte ha för bråttom.
Nina
Hej, Nina,
Det är just mot bakgrund av det du tar upp här som det är så besvärligt att ens försöka initiera samtal om fenomenet lönearbete. Det visste jag också medan jag skrev boken. Men reaktionerna har blivit annorlunda än de jag förväntade mig: jag trodde på allehanda påhopp från många olika håll. De har inte blivit så farliga. Men jag hade faktiskt mycket hellre tagit dem än det jag tror mig se nu: att boken mest väcker rädsla för egen del, typ “Om man inte skulle mäta arbete i tid utan i resultat – då skulle nog ingen att vilja ha mig…”.
Recensionerna har varit helt OK, tycker jag, och det är inte så konstigt att de efterlyser “svar”: det är ju bara så det är i vår tid. Vågar någon väcka en fråga, ska samma någon också själv ge svaret. I det avseendet är jag beredd att hålla emot rejält. Men när jag känner att den breda läsekretsen visserligen blir stimulerad av läsningen men mest lite rädd, tänker jag att jag kanske skulle gått längre och tydligare formulerat tankeverktyg att hålla sig i. Vi får trösta oss med att sådana kanske växer fram i bokens efterdyningar.
Allt gott
Bodil