10. Pensioner och pensionsålder

Hej,

En pensionering kan för den ene vara en smärtsam process, för den andre ett stort lyft. För några har arbetet varit allt, för andra är det skönt att äntligen slippa ifrån det och kunna göra annat. En del får en rimlig, kanske rentav hög pension, medan andra har svårt att klara sig ekonomiskt. Kort sagt: pensioneringen slår så olika.

Själv tror jag att en individuell pensionsålder är att föredra framför en pensionering lika-för-alla. Arbetets karaktär måste få spela in, liksom individens förutsättningar och önskemål. Det finns mycket som seniorer kan bidra med på en arbetsplats utifrån sin kunskap och erfarenhet. Dagens hjärnforskning visar att äldre människor visserligen är mycket sämre på detaljer än vad yngre är men att de i gengäld är bättre på att se sammanhang, och på samspelet mellan kunskap och känslor.

Det finns idag många med låg pension. Hälften av alla pensionerade kvinnor uppbär enbart garantipension. De samtida förslagen om att alla nu ska arbeta längre, eftersom välfärdsförmögenheten annars inte täcker den längre levnadsåldern, kan faktiskt ifrågasättas. Produktiviteten och kunskapen ökar betydligt snabbare än medellivslängden. Det gör att försörjningskraften per genomförd arbetstimme växer, och den längre ålderdomen utgör därmed inget egentligt skäl till varför alla framöver skulle vara tvungna att arbeta längre. De som vill hålla sig till den gamla pensionsåldern, eller sluta arbeta ännu tidigare, bör kunna göra så, till glädje också för familj, grannskap och frivilligarbete. Medan andra som så vill ska kunna arbeta så länge som det är meningsfullt.

När du blickar fram mot din egen framtida pensione­ring, vilka känslor väcker det av förhoppning, nyfikenhet och oro?

Till dig som redan har gått i pension – utvecklar sig det nya livet så som du hade hoppats?

Allt gott

Bodil

2 comments on “10. Pensioner och pensionsålder
  1. Nina Bendahl skriver:

    Hej!

    Så här någonstans mitt i livet har jag börjat lära mig om balans och tänker att det får gälla även när jag närmar mig pensionen en gång. Jag arbetar hellre lite mindre hela tiden och jobbar, om jag får vara frisk några år efter 65. I alla fall som det känns nu. Jag vill redan nu, vid sidan av mitt lönearbete (som jag tycker mycket om) också hinna med att få utlopp för min egen kreativitet, att kunna ägna mig åt saker jag brinner för (som detta), orka vara närvarande med mina närmaste lite varje dag, träffa vänner. Jag vill inte vänta med det till pensionen!

    • bodil skriver:

      Hej,
      Ja, det finns många olika sätt att planera inte bara sitt arbetsliv utan också hur man växlar mellan olika intensiteter i det man gör. Själv är jag en sådan där intensiv typ med stor entusiasm och envishet och snabbhet och … Fram tills jag var sisådär 35-40 jobbade jag gärna undan stenhårt en period för att sedan få några alldeles fria dagar. Det funkade jättebra. Men så någon gång vid 40-45 märkte jag att det inte längre var så fiffigt – det tog längre tid att bli av med tröttheten från det lite för intensiva arbetet, och ledigheten blev därför inte så särskilt bra. Så jag fick träna om mig till att försöka hålla balansen kontinuerligt. Det övar jag fortfarande på. Då och då går det riktigt bra!

      Allt gott
      Bodil

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

This site is using OpenAvatar based on