81. “Filtering” (7/12)

Hej,

”Filtering” är Kellys sjunde nedslag bland de teknologiska krafter som han menar oundvikligt förändrar både oss själva, vår tillvaro överlag och arbetslivet. Jämför introduktionen jag gjort i nr 74 här på bloggen om vad som väntar alldeles om knuten också för arbetslivet.

Aldrig någonsin har man som läsare, åhörare eller konsument haft det bättre förspänt än idag. Varje år kommer 8 miljoner nya sånger, 2 miljoner nya böcker, 16 tusen nya filmer, 30 miljarder blogginlägg, 182 miljarder tweets och 400 tusen nya produkter. Visst är mycket skräp – men också den mest klassiskt högkulturelle får erkänna att vi idag har möjlighet att läsa fler klassiska grekiska verk än vad ens den rikaste och mest intresserade greken kunde i dåtid. “The long tail”, den långa svansen av mycket som intresserar få summerar upp sig till stora volymer.

Minneslagring har vid det här laget blivit så billigt (och material-minimalistiskt) att du snart kan bära runt all musik som mänskligheten någonsin skapat i din byxficka. Samtidigt: varför skulle du göra det – allt finns ju så bra tillgänglig där uppe i molnet när du vill ha det…

För att klara sig i denna sköna nya värld behövs det filter, filter, filter. Det finns auktoriteter (föräldrar, arbetsplatser, lärare) som håller ute mycket av det mindre önskvärda. Så filtrerar medierna genom sin rubriksättning och vad de uppmärksammar. Alla tillhandahållare (butiker, bibliotek, museer) filtrerar genom att inte visa ”allt”. Varumärken fungerar som filter för oss – vilka vi litar på eller attraheras av kan avgöra vad vi köper. Staten/ samhället filtrerar – somligt är helt enkelt förbjudet. Subkulturerna runt omkring dig filtrerar. Vännerna filtrerar (man kan få tillgång till varandras filter…). Och så filtrerar vi själva. Men allt detta räcker inte. Det blir ändå över så många böcker över som du skulle tycka vore ypperliga att läsa, och så många filmer över som du skulle vilja se, etc. att det bara blir en liten bråkdel av allt det befintliga som du skulle vilja göra som du hinner närma dig under en livstid.

Därför behöver filtren lära känna dina preferenser i en utsträckning som du kanske inte ens själv gör. Kelly menar att första utgångspunkten måste vara 1) det du redan visat att du tycker om. Rekommendationerna från Amazon, t ex, är bättre än dem man får från sina vänner – så bra observationer kan endast en aldrig sovande AI:fierad iakttagare på nätet göra. Det är klart att man också vill veta vad 2) ens vänner vill att man ska veta och göra (så att man kan prata bättre med varandra). Och så vill man får erbjudandet också om 3) sådant som man inte tycker om – men som man skulle tycka om att tycka om! Även för detta finns det redan stora databaser över ”människor som inte tyckte om detta lärde sig att tycka om det här!”

Där hemma kan du efterhand ha en personifierad TV-kanal med bara sådant som du tycker om. Om den visar sig vara så populär att fler vill ha just din mix, kan du t o m få betalt för den. Inga svindlande belopp men åtminstone så att det räcker till dina prenumerationer. Snacka om självspelande piano – du blir belönad för att du har en attraktiv förmåga att välja.

Det mest dyrbara vi har är vår uppmärksamhet. Slagsmålet om att få fatt på uppmärksamheten via reklam är föga framgångsrikt – vi stänger ju ute. Men visst kommer reklamen att finnas kvar, dock långt mer personifierad än idag. Det kan t o m hända att vi kan vilja skapa, placera och betala för reklam själva – precis som med allt annat som vi både producerar och konsumerar. Bara ett urenkelt exempel på ett halvfabrikat: du ser en bra skoreklam, integrerar den i ditt flöde och får sedan betalt för att du gjorde detta precis som en TV-station skulle fått. Det kommer att handla om små pengar, men ”många bäckar små bildar storan å” (som ordspråket säger), och det kommer att fira triumfer.

Det allra mesta kommer hela tiden att bli billigare  – med ett undantag: det av människan upplevda. Det som inte kan kopieras. Exempel i vardagen: barnpassning, bra undervisning, besök på teatrar och konserter, coachning, hembesök av läkare. Exempel i det allra mest unika: det finns ingen gräns för vad ett bröllop kan komma att kosta.

Överlag: det vi upplever, det riktar vi vår uppmärksamhet mot. Och upplevelserna tillsammans med filterna blir kanske till sist en spegel som hjälper oss att bättre förstå vem vi är?

Vad allt detta har med arbetsliv att göra? Hur mycket som helst. Själv tänker jag i stunden på samtalen kring robotar: vad ska vi göra när robotarna tagit över stora delar av våra jobb? Jo, fundera över upplevelserna. För dem kan robotarna aldrig ta över – uppleva måste vi göra själva. Och vi kommer att vara beredda att betala för upplevelser och vi kommer också själva att arbeta med och  tjäna pengar inom upplevelsebranschen.

Allt gott

Bodil