63. Om saffran och två olika yttringar av vanans makt

Hej,

Saffran är en märklig och god krydda. Används året men mest av allt i advents- och luciatider. En tradition som hålls vid liv genom vanans makt.

En helt annan yttring av vanans makt kommer fram i hur den saluförs. Saffran är dyrt – man brukar få betala 50:- för ett gram (25:- för den vanligaste förpackningen på 1/2 gram). Det är inte så mycket att säga om det priset i sig – det går faktiskt åt 100-150 krokusar per gram torr saffran. Men sättet på vilket de flesta butiker saluför saffran är konstigt. Det är som om det slagit till en reflex: “Något som är så dyrt (50 000:-/kg) måste vi skydda extra noga mot stölder”. Därför förvaras saffran oftast i kassan – detta trots att varje livsmedelsbutik öppet exponerar mycket annat av ungefär samma storlek som saffranspaketet och med à-pris högre än 25:-.

Undrar hur seden att särbehandla saffran genom kassa-förvaring grundlades? Fanns saffran i affärer någon gång för länge sedan i lös vikt? I så fall borde det ju ha förvarats i kassaskåp på den tiden. Men nu?!

Goda adventshälsningar

Bodil

4 comments on “63. Om saffran och två olika yttringar av vanans makt
  1. Ingrid Whitelock skriver:

    Hahaha, intressant iaktagelse. =)
    Vanans makt. En stark faktor som styr mycket i våra liv.
    Arbete och vanans makt. Redan innan man rent fysiskt kommit in på arbetsmarknaden visste man att arbete bar på ett flertal lockelser. I mitt fall frihet från beroende av föräldrarna. Kanske är arbete också ett gemenskapsprojekt som strävar efter att frigöra individen från mellanmänskligt beroende. Att vi klamrar oss fast vid tanken att arbete är det viktigaste näst efter hälsa beror kanske på att det utlovar oberoende av andra människor om vi sköter oss rätt. Om inte, blir vi beroende av andra människors välvilja och att lyda statens uppsatta regler för att få försörjningsstöd.

    Så förutom det moraliska perspektivet har vi fler faktorer som spelar in till varför arbete blivit det nya svarta. Så även om det kostar på, likt saffran á 50 000:-/kg, så är vi villiga att betala priset. Speciellt om det undanhålls från vissa exkluderade grupper och görs till den status som bär vår identitet.

    Nu blev jag sugen på saffransbullar.
    Glad advent och allt inför imorgon!

    • bodil skriver:

      Ja, både för barn som vill flytta hemifrån och för hemmafruarna i min barndoms hemby som sökte sig ut på arbetsmarknaden handlade det mycket om en frigörelse från ett mellanmänskligt beroende till ett annat. Man vill komma loss från bundenheten och beroendet av ett utpekbart fåtal och i stället bli beroende av de mer anonyma: arbetsgivaren, arbetskamraterna, samhället,… Frigörelse och frihet är nog så svårdefinierbara företeelser med både fram- och baksidor.

      God natt!
      Bodil

  2. Ingrid Whitelock skriver:

    Hmm…just det ja, “istället bli beroende av de mer anonyma”. Den vändan tänkte jag inte lika mycket på. Sidan utan jobb har alltid verkat kyligare och mer svårlevd.

    Idag var jag tvingad iväg på introduktionsdag för att lära mig organisationen på den stora arbetsplats jag jobbar på. Det var många små fyrkanter som hängde ihop med pilar och floskler vilket alltid är för abstrakt för att jag ska kunna suga i mig den kunskapen. Men så var det dags för workshop och vi skulle ge förbättringsförslag på “utmaningar” (där har vi ett ord som verkligen klättrat på hit-listan). Det kom förslag på hälsotimmar, bättre parkering, distansarbete, värme på kontoren och så till sist vågade jag skriva “Färre möten” och “Mindre delade av onödig information till alla via mejl”, inspirerad av dina tidigare böcker och min egen leda på meningslösa sådana som bara snor tid från arbetet.

    Kvinnan jag som ledde det hela såg inte nöjd ut och det blev aningens tyst i gruppen. Alldeles nyss hade det pratats om varje individs skyldighet att vara delaktig, att inga nyckelpersoner ska finnas, alla ska kunna allt (med ett fåtal experter så klart) och aktivitetsbaserade arbetsplatser. Jag försökte förklara men det kändes som det föll som en skadeskjuten fågel till marken.
    På fruktstunden kom det dock fram ett par personer som höll med om att det både stal tid, energi och fokus.

    Det finns en slags präktighet sammankopplat med arbete också känns det som. Att fylla i “Vad har du upptäckt för positiva delar sedan du började arbeta här?” var då sannerligen inte svårt. Fullklottrad tavla med en hel del kloka funderingar. “Utmaningar” – no so much. Jag inser att man inte vill klaga på en introduktionskurs men konkreta förslag som inte bara är praktiska borde kunna få vara med.

    • bodil skriver:

      Kära modiga Ingrid!
      Jo, jag förstår din vånda, och jag skulle velat vara där för att backa upp dig. Men samtidigt var det säkert bäst som det var: de närvarande kände att du tog i för att stå upp för något.

      Jag fäster mig vid TYSTNADEN som du säger spred sig när du tog i lite (färre möten och förre info-mail, det är verkligen LITE och står för en period som är över på de flesta arbetsplatser. Förstår att du kände det som om du svurit i kyrkan. Men det kan också vara så att de hörde att någon faktiskt sa något snäppet ovanför lätt-och-lagom.

      Jag fäster mig vid att det faktiskt kom fram några stycken efteråt. Har du tänkt på vad du kan ha betytt för dem, och vad ni kan betyda för varandra framöver?

      Jag fäster mig vid att andra ville förbättra genom addition, medan du satsade på subtraktion. Ja, subtraktion är ett vida underskattat räknesätt. Fortsätt med det!

      Varm kram

      Bodil

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

This site is using OpenAvatar based on