44. Arbete och gemenskap
Hej,
Arbetsgemenskapen framhålls ofta som en av de starkast positiva faktorerna i arbetslivet. Skälet till det är inte bara att man på jobbet får
1) återkoppling av andra på det man gör. Det handlar också om att man (i bästa fall) varenda dag ingår i en
2) gemenskap med ett tydligt mål. Den sociala effekten av att på så sätt höra till – höra till “saken” och höra till varandra – har en stor betydelse. Och så är det det där med
3) det varaktiga, det longitudinella. Ibland är jobbens varaktighet längre än parförhållandens. Visst byter vi både arbetsplats och ibland också arbetsinriktning, men det kan gå år mellan bytena. Kanske 5 eller 10 eller 20… Det skapar en hopflätning över tid när människor finns med i varandras historia och utveckling. Det långsiktiga samspelet över en stor del av dygnet ger arbetet en särställning som är speciellt viktig i vår nuvarande rotlösa tidsanda med dess fixering vid NUET (som om inte varje “nu” berodde på alla andra “nu”…) och dess samtidiga ickefixering vid platsen som gör att de flesta har sin familj utspridd, kanske från norr till söder i Sverige eller över Europa eller ännu längre bort.
Allt gott
Bodil
Alla dessa tre punkter gäller även för ideellt arbete. Därför borde fler pensionärer engagera sig i ideellt arbete. Den ideella sektorn är hälsobefrämjande både för samhället och individen som arbetar ideellt.
Hej Gunilla!
Absolut. Men undrar om inte många av dagens pensionärer har fullt att med att hjälpa sina stressade/utbrända barn och barnbarnen…? Eller ta hand om en sjuk make/maka.
Hälsningar Helén
“fullt upp med att” ska det förstås stå…