43. Om det otidsenliga kontra det tidlösa

Hej,

Det gäller som alltid att hålla tungan rätt i mun.

Som jag ser det är arbete i sig inte otidsenligt. Absolut inte.

Mycket i arbetets innersta mening är garanterat tidlöst: dess framåtriktning och vår dragning till det utifrån att vi vill handla och få återkoppling. Och därmed lära och växa och framtidsinvestera i meningsfulla sammanhang.

Vad som blivit otidsenligt är “bara” arbetslivets starka normering lika-för-alla, bl a utifrån föreställningen att det ska vara samma arbetstid, oberoende av både individens förutsättningar, önskningar och livsfas och arbetets innehåll och omvärldsförutsättningarna. Det är så länge sedan denna fixering passerade sitt bäst-före-datum att den på ett olyckligt sätt kommit att ses som nödvändigt för arbetet i sig.

Viktigt därför nu om många parter inför bl a robotiseringen vill investera tankekraft, tid och fantasi för arbetsglädjen och mot den snöpande normeringen.

Allt gott

Bodil

One comment on “43. Om det otidsenliga kontra det tidlösa
  1. Helén Svensson skriver:

    Precis. För som du skrev i Tio tankar om tid, så finns det ju hur mycket som helst att göra men det behöver nödvändigtvis inte göras i gamla arbetsformer. Tänk att du skrev det redan för nästan 20 år sedan! Tänk om vi hade tittat mer på andra arbetsformer redan då. Tänk om. Men nu tänker vi om. Eller hur!

    Hälsningar
    Helén

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

This site is using OpenAvatar based on