110. Konvivialitet och spaning

Hej,

Det händer att man tror sig ha kommit på något unikt och alldeles nytt. Kanske är det rentav relevant för ens samtid. I så fall kan man vara säker på att det samtidigt sitter minst 5 människor någon annanstans på jorden och tänker samma tanke i samma ögonblick … Och det händer att man får reda på det. Särskilt inom forskningen där man är extra observant på varandras nya spår.

Men ibland får man reda på det också i den livs levande vardagen. Som nu detta med att jag i tre år skrivit om och talat om “konvivialitet” och dess betydelse för vår nutid och framtid. Människor lyssnar intresserat  men jag har inte fått höra någon annan som också slagits av insikten att det här är något värdefullt som behöver både hyllas, värnas och vidareutvecklas. Och så slog det ner som en blixt den 10 december, och orden kom från ingen mindre än Rainer Weiss, gravitationsvågorna och årets nobelpristagare i fysik.

54 minuter in i SVTs nobelkväll ska han svara på en fråga om deras forskarlag inte varit på väg att ge upp många gånger. Och han säger: det är inte alls så det går till. Man tvivlar inte. Man tänker inte på att ge upp. Man jobbar på. Man fixar till kretsen som inte funkade igår. Man gläds åt framstegen. Fast det finns ett villkor: det här funkar bara om man har det bra med sina nära kolleger, kort sagt att arbetet är “konvivialt”.

Jo, han säger faktiskt så. “Convivial”. SVT förringar det med översättningen “gemytligt”, ett ord som för tanken till denna luciadags glöggfester och julens alla fröjder. De är i och för sig trevliga, ja, genytliga, men den konviviala gemenskapen innebär mycket mer än det (jfr tidigare inlägg på denna sidan). Vilket blir extra tydligt i en konvivial arbetsgemenskap.

Allt gott

Bodil

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

This site is using OpenAvatar based on

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.