1. Om boken

Idag menar sig det flesta ha ont om tid, trots att det faktiskt inte kan vara så (mer än vid akuta tillfällen). Tiden kommer ju hela tiden – med exakt samma hastighet som den går – så hur skulle man alls kunna ha ont om den?!

Men om det inte är tid man har ont om – vad skulle det då kunna vara? Något är det ju – det visar inte minst samtidens ohälsotal. Ändå utgör dessa bara toppen på ett isberg av otillfredsställelse. Är kanske bristvaran inte tid utan snarare trygghet (inre och yttre) och tillit (till sig själv och till andra)?

Just med utgångspunkt i att det är vården som är känsligast för brister i tillit och trygghet, har jag velat skriva ”Tid för tillit och trygghet” tillsammans med läkaren Åke Åkesson.

Men kan man verkligen lita på vården med dess övergripande problem av typ bristande tillgänglighet, långa köer, otillräcklig bemanning och skakig ekonomi? Och kan du alls räkna med att den kan hjälpa till att göra dig tryggare? Ja. Men bara under en förutsättning: att den är uppbyggd kring just uppgiften att medverka till trygghet och tillit i det levda livet med dess ständigt varierande blandning av hälsa och sjukdom. Boken är full av exempel på att detta går att göra.

Allt gott
Bodil

10 kommentarer på “1. Om boken

  1. Hej Bodil,

    Den boken ser jag mycket framemot, Tid för tillit och trygghet!

    För 25 år sedan, på en kurs i realtidsprogrammering delade en lärare med sig av sina kunskaper också i annat än programmering.
    Han skrev på whiteboarden: Tid, Funktion, Resurser i en triangel och ritade dubbelriktade pilar mellan orden. Han menade att tillkommer nya funktioner till en programvara som det gärna gör under utveckling behöver vi programmerare se till att antingen få mer tid på oss eller mer resurser för att implementera dessa nya funktioner.
    Logiskt och självklart egentligen.

    Men hur ser det ut inom vår välfärd – vård, skola, omsorg?
    Får välfärdsarbetare tillräckligt med resurser och tid för att utföra sina arbetsuppgifter utifrån ställd ambitionsnivå och kvalité på funktion?

    Jag tror att tillit och trygghet många gånger kan handla om förväntningar. Förväntningar kring kanske just tid och resurser för att åstadkomma det som är tänkt att åstadkommas.
    Uppfylls inte förväntningarna kan man nog känna sig otrygg och det blir svårt att känna tillit.

    Lycka Till i det fortsatta skrivandet!

    Hälsningar
    Helén

    • Hej, Helén,
      Ja, det hänger ihop det här, på längden och tvären. Har man tillräckligt mycket tid för en arbetsuppgift, kan man bli både tryggare och uppamma större självtillit. Dessutom kan man då genom sin blotta existens sprida trygghet och tillit till andra. Och tvärtom: om man känner sig osäker och upplever sig påpassad av en kritisk omvärld, är det nästan självuppfyllande att man gör många fel och att ens uppgifter tar längre tid.

      Detta har jag tänkt länge på, men med den här boken vill jag borra på ett annat plan. Låt oss åtminstone försöka att ett litet tag slå oss loss från inbillningen att vi alltid har ont om tid (för djupast sett kan vi inte det , även om vi ofta ställer till det för oss själva och varandra så att resultatet blir att alla känner tiden som en bristvara). Rakare men fulare uttryckt: skit i tiden! Vad är det då man kan få syn på som har undergrävts under 2000-talet? Det är då jag fastnat för “tillit” och “trygghet”. Så här långt har det rört upp många tankar som jag faktiskt kunnat och kan ha till något!

      Allt gott
      Bodil

  2. Hej och Tack för klargörande!

    Det finns ju ett ordspråk som lyder “tid är pengar” vilket skulle betyda att “skit i tiden” blir samma sak som “skit i pengarna”. 🙂
    Att strunta lite mer i pengarna skulle vara en bra motkraft i ett samhälle där “Ekonomismen är religionen, merparten politiker och popekonomer är prästerskapet” som Birger Schlaug uttryckte det i en debattartikel för drygt 20 år sedan.

    Helén

  3. Är inte begreppen ekonomi och pengar helt centrala för att komma vidare? Är det inte där vi bör starta? Det vill säga “pengar är tid”. Du kan köpa dig tid. Har du ekonomiska resurser så har du friheten (trygghet/tillit) att forska och reflektera fritt, och i bästa fall – i förlängningen – komma närmare någon slags gemensam/univeriell sanning och lösning? Bara en reflektion.

    /Jan-Åke

    • Hej, Jan-Åke,
      Nej, ekonomi är inte centralt för denna boken. Just det är faktiskt en av dess poänger. Vi håller oss uteslutande till tid, tillit och trygghet, och tittar på hur en vård uppbyggd helt och hållet utifrån tillit och trygghet är fullt möjlig, ja, till och med finns, men utan merkostnad för regionen. För den som söker efter ekonomi skulle man kunna presentera det som ett nollsummespel, men det är mer “noll” än så: ekonomin ingår inte som annat än en fix parameter. För patienterna blir det stora skillnader i livskvalitet, tillgång till vård, bemötande, mm genom själva upplägget av vården som är ett annat än det gängse eftersom det byggs upp med tillit och trygghet som de primära basvärdena.
      Allt gott
      Bodil

      • Jo, absolut. Jag är medveten om att din bok inte handlar om ekonomi. Men inte desto mindre menar jag att det ekonomiska perspektivet genomtränger och påverkar all verksamhet (mer eller mindre). Givetvis inte enbart vården (utan även ex skolan). Enligt min uppfattning är det inget som man kan bortse från. Ekonomi är inte en fix parameter, som du skriver. Debatten om mer pengar till bl a vården/skolan är ju i dag också högaktuell. Tillit och trygghet kostar, delvis genom t ex fler personal (ex stressad personal med tidsbrist), och även mer nödvändig utbildning kostar. Det går inte att bortse från. Sedan är det naturligtvis så att det går att göra många förbättringar även inom de givna ekonomiska ramarna, och det är väl det du eftersträvar – gott så. Sammanfattningsvis så står jag fast i det jag skrivit. Du kan givetvis helt bortse från begreppet ekonomi i din bok. Du väljer ju själv vad du vill skriva om. Det perspektiv som du tar upp är ju viktigt i sig, men fångar då inte helheten, som jag ser det. Jag håller således inte med dig. Vi har helt enkelt åtminstone delvis olika syn på saken. Allt gott med det.

        /Jan-Åke

        • Hej igen,
          Värdebaserat motargument: Även om det vore så att “ekonomiska perspektiv genomtränger och påverkar all verksamhet”, så är det ändå bara ett av alla perspektiv, och det bör inte ges större plats än det har.
          Praktiskt motargument: Det är lite som i fysiken – kan man hålla en variabel konstant, är det lättare att se sambanden mellan de övriga. Och det är det boken ifråga går ut på: samband mellan tid, tillit och trygghet. Bl a i vården.
          Personligt motargument: Jag vill inte ge mig in på sådant jag absolut inte behärskar, t ex ekonomi. Det här handlar om en enda liten kommande bok med vars hjälp Åke Åkesson (medförfattare) och jag vill slå ett slag för tillit och trygghet.
          Och samtidigt: så klart att jag blir glad över en sådan här diskussion. Det är spännande när någon annan öppnar den och håller i den. Och det förtydligar samtidigt de egna tankarna.

          Allt gott
          Bodil

          • “Även om det vore så att ’ekonomiska perspektiv genomtränger och påverkar all verksamhet’, så är det ändå bara ett av alla perspektiv, och det bör inte ges större plats än det har.” Ja, det är här den stora skillnaden mellan oss ligger. Jag trycker betydligt mer på det ekonomiska perspektivet än vad du gör (men du har ju också skrivit att ekonomi inte är ditt fokus).

            Men tro mig, jag tycker samtidigt att det perspektiv som du tar upp är väldigt viktigt. I övrigt så har jag inga invändningar mot din text.

            /Jan-Åke

  4. Hej Bodil och Åke,

    Nu har jag läst er bok Tid för tillit och trygghet.

    Jag hoppas också få se en uppskalning av Borgholmsmodellen i resten av Sverige och det glädjer mig mycket att trots återkommande effektiviseringskrav genom kostnadsökningar som inte kompenseras i kommun- och regionbudgetar så skriver ni att budgetramar har kunnat hållas i år. Fantastiskt!

    DFS – De Fyra Stora hälsoidealen; äta lagom mycket, undvika för mycket alkohol, röra sig lagom mycket, inte röka utökar ni med ett femte: inte stressa för mycket, för ofta, för länge.

    Jag tänker att det femte är avgörande för att kunna hålla DFS. Är jag stressad/har för mycket att göra slarvas det gärna med mat och motion på olika sätt. Rökning och alkohol kan öka eftersom de kan ge kortsiktig stress/ångestlindring.

    Ni skriver att DFS vilar på beprövad erfarenhet och till viss del på vetenskap. Kan man inte säga att också långvarig belastning/stress utan tillräcklig återhämtning också vilar på beprövad erfarenhet och till viss del på vetenskap?

    Hälsningar
    Helén Svensson

    • Hej, Helén,
      Den 31 augusti ska Åke och jag slå ytterligare ett slag för Borgholmsmodellen genom att medverka i “Fråga doktorn”. Det här är å ena sidan så behjärtansvärt att jag helhjärtat kan ge mig hän åt det. Å den andra är det fullständigt obegripligt varför inte redan all hälso- och sjukvård använder trygghet och tillit som sina grundelement. Det är ju inget som man kan lägga till som ett “också” – det påverkar i grunden vad och vem och hur och när och i vilken ordning och …

      Jo, visst kan DFS med fördel uttydas som De Fem Stora med åtgärder-mot-skadlig-stress som en av de fem. Men evidensbaseringen av antistressåtgärders effektivitet har en bit att gå innan den blir i nivå med de fyra andras. Dessa har å andra sidan erfarenhetsbaserat (fast utan tillräckligt bra formella studier fram tills alldeles nyss) ordinerats länge vid det här laget.

      Allt gott
      Bodil

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

This site is using OpenAvatar based on

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.