04. Just eftersom jag är så gammal, mår jag bra…

Häromdagen publicerade Apoteket sin ”Hälsopuls”. Den görs två gånger om året. I denna senaste, där 1700 personer hade besvarat webintervjufrågor om sina levnadsvanor och sin upplevda hälsa, utmärkte sig gruppen 66+. Det visade sig vara denna grupp som både motionerar mer än andra åldersgrupper och äter bättre. Och – kanske ännu viktigare – det är i denna grupp som flest upplever sig må fysiskt och psykiskt väl.

Intressant att det börjar komma siffror på detta. Visst finns det ålderssjukdomar, men det är som om det också börjar komma en åldershälsa. Många av oss kanske med tiden slutar säga att “trots min ålder mår jag riktigt bra”  och byter det mot “jag mår bra – det är säkert för att jag är så gammal…”.

Allt gott

Bodil

4 kommentarer på “04. Just eftersom jag är så gammal, mår jag bra…

  1. Hej Bodil!
    Det är jag som kände sig lite mobbad vid restaurangbesök.
    Att bli gammal och må bra är ett tema som fascinerar mig. JAG MÅR BRA.

    För rätt många år sedan bestämde jag mig att bli en gammal förnöjsam dam – inte sur, inte bitter, nej: FÖRNÖJSAM. Hur kom det sig?

    Under femtitalet studerade jag i Marburg an der Lahn och hyrde då ett rum hos en gammal änka (några studentlägenheter fanns inte vid den tiden). Varje månad när jag skulle betala hyran för rummet gick jag in till henne där hon satt i sin överbelastade lägenhet klädd i vit spetsblus. Efter en stund bjöd hon alltid på ett litet glas ägglikör som hon hällde ur en kristallflaska med två mellanväggar. Flaskan innehöll fyra olika sorters likörer. Men det var ägglikör hon serverade.
    Vi konverserade en stund. Minnet av dessa stunder har aldrig lämnat mig.
    Bilden av en förnöjsam gammal dam har heller aldrig lämnat mig.

    Nån gång på sjuttitalet mötte jag på en resa till Italien två norska systrar i kanske sjuttioåldern. De berättade då att de bodde ihop och tog varje morgon ett bad efter frukosten. Efter badet satt de i morgonrock och tog ett litet glas sherry.
    Jag har aldrig glömt bilden: Tänk dig: Inte springa på kurser, inte springa på gym, inte engagera sig i både det ena eller det andra. FÖRNÖJSAMHET.

    Vi är ju så olika och mina bilder av dessa damer kanske inte imponerar på alla, men jag har tagit intryck och för mig har åldrandet inneburit att bli FÖRNÖJSAM, vilket jag nog också har uppnått.
    Vänliga hälsningar
    Hiltrud

    • Hej, Hiltrud,
      Vilken fin kommentar – jag blir rent glad av den!

      Jag minns många människor från min barndom som jag tolkade som just förnöjsamma – om de var det eller inte, vet jag inte. Kanske påbjöd bara kulturen att man SKULLE vara “nöjd” – precis som den påbjöd att man skulle byta om när man kom hem från fabriken, och att man sedan inte skulle arbeta med något särskilt och absolut inte på söndagarna. Men de exempel du ger verkar genuint förnöjsamma.

      Hur rastlös eller förnöjsam man blir påverkas nog mycket av ens inställning till tid. Det är säkert lättare att bli förnöjsam om man upplever det som om TIDEN KOMMER TILL EN än om man känner det som om TIDEN SPRINGER IFRÅN EN. Och det ena är ju inte mer “rätt” eller “fel” än det andra – det är helt och hållet en fråga om inställning, och sin inställning kan man arbeta på. Det är något speciellt med TID jämfört med andra stora företeelser som KÄRLEK eller HÄLSA nämligen att man SJÄLV kan påverka vad man har sin tid till och vilket förhållande man har till tid. Kärlek och hälsa och andra starka dimensioner av livet är mer komplexa.

      Själv har jag länge haft för mig att jag varenda dag arbetar på att bli en bättre människa. Tror väl inte att du så där med ett blogginlägg får mig att byta inriktning till att i stället bli mer förnöjsam – men kanske kan strävan efter det förnöjsamma ingå i strävan efter att bli en bättre människa?

      Allt gott

      Bodil

  2. Hej Bodil!
    Du har så helt rätt: EN FRÅGA OM INSTÄLLNING OCH OCH SIN INSTÄLLNING KAN MAN ARBETA PÅ.
    Synd att man vet så lite om det när man är yngre.
    Må väl
    Hiltrud

    • Tycker du verkligen det – att det är “synd att man vet så lite om det när man är yngre”? Det hör ju ungdomen till – att veta så oändligt lite men samtidigt(när det är som bäst) vilja så oändligt mycket.

      Nu får vi kanske som gamla öva upp en förnöjsamhet också inför allt vad det innebar att vara ung… För visst är det fantastiskt att vi har varit med om det också – och visst gjorde vi så gott vi kunde?

      Allt gott

      Bodil

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

This site is using OpenAvatar based on

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.